Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industribyggnader, av Bo Dalborg - Byggnadens uppförande - 116. Grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industribyggnader
ning. Därvid kallas pålarna stödpålar, om de med sin nedre ände
stödja mot fastare jordlager, i annat fall kallas de friktionspålar. För
att konstatera, att en påle drivits tillräckligt djnpt ned, kontrolleras
att sjunkningen per slag nedgått till ett av erfarenheten givet
tillräckligt lågt värde. Pålmaterialet är vanligen trä eller betong, någon gång
järn. Trä är under grundvattenytan mycket motståndskraftigt och
påverkas ej som betong och järn i vissa fall av markens eller vattnets
kemiska angrepp. Jämförd med betongpålen har träpålen dessutom
fördelarna av lätthanterlighet och oömhet vid transport, upphissning och
slagning. Med pålar av armerad betong är man oberoende av
grundvattenståndet och möjligheten att anskaffa lämpligt pålvirke. En
annan fördel hos betongpålen jämförd med träpålen är, att för samma
last fordras slagning av ett mindre antal pålar. Järnpålarnas
användning blir på grund av korrosionsfaran begränsad till sådana fall, där
man endast behöver räkna med kort livslängd för grunden, såsom
vid enklare hus eller grundförstärkningar för äldre hus, vilkas
livslängd ändock är begränsad. I fet lera kunna dock järnpålar få en
betydande livslängd. De utgöras i de flesta fall av begagnad räls och
tillgripas, då det på grund av hårdare marklager visat sig svårt att
slå ned andra pålar, eller då man vid arbete i omedelbar närhet av
befintliga byggnader vill undvika starkare skakningar vid
neddriv-n ingen.
Spåntning.
Vid djupare schaktningar för grunder o. d. måste ofta spåntning
tillgripas för att förhindra ras. Här i landet har för detta ändamål hittills
till övervägande del begagnats träspånt, som dock vid vattenflöde ger
otillfredsställande tätning och vid hård mark medför svårigheter att
neddriva spåntplankorna. Därför torde det ofta vara ekonomiskt att
övergå till den i sig själv dyrare järnspånten, som även i hård mark
är tämligen lättdriven och genom spåntplankornas stora motstånds-
Fig. 200. Järnspåntprofller.
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
