Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppvärmning och ventilation, av Tage Sundstedt - Värmeledningssystem - 134. Högtrycksånganläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värmeledningssystem
skall bli tillräckligt rörlig. På lämpliga punkter fixeras ledningen
genom fast uppfästning, så att expansionen sker i önskad riktning.
Rörsystemet bör genom insättning av avstängningsventiler i
av-greningsledningarna uppdelas i ett flertal grupper, så att ett lokalt
fel eller ändringsarbete ej sätter hela systemet ur funktion. Härför
användas ångventiler, vilka för gängade rör tagas av rödmetall och
för tubrör av gjutjärn med metallgarnityr.
Vid mera omfattande ångsystem sker i regel fördelningen till de
större grupperna från en ventillåda, utförd av gjutjärn, svetsade
tubrör eller martingods. Vid varje ventil bör finnas en tydlig skylt, som
anger till vilken grupp ventilen hör.
För undvikande av värmeförluster samt bildande av större mängd
kondensat i ångledningarna böra dessa alltid isoleras omsorgsfullt.
Kondensledningarna böra ledas till en kondensvattencistern, så att
kondensvattnet kan användas för matning av pannan.
Värmeinnehållet i vattnet är visserligen icke så stort, när
kondensvattenavle-darna fungera som de skola, men matning med färskvatten tillför
pannan betydliga mängder slam och pannstensbildande ämnen
liksom även luft, varigenom panna och ledningar angripas av rost. Dessa
olägenheter med färskvattnet kunna visserligen elimineras genom
av-hårdnings- och avluftningsanordningar, men härigenom ökas såväl
anläggnings- som driftkostnaderna.
För kondensledningarna användas samma rörmaterial som för
ångledningarna eller också kopparrör. Genom att rören invändigt äro
utsatta för inverkan av fuktig luft är järnrörens livslängd emellertid
relativt kort. Kondensledningar av kopparrör däremot ha så gott som
obegränsad hållbarhet, men det är givetvis en prisfråga, om den ökade
kostnaden för kopparrör uppväger utgifterna för underhållet av
järn-ledningar. På sådana platser, där kondensledningarna äro oåtkomliga
för reparation, böra de dock i varje fall utföras av kopparrör. Där
järn- och kopparledningar anslutas till varandra få de icke vara i direkt
metallisk kontakt, enär järnröret därvid mycket snart förstöres genom
de galvaniska strömmar, som uppstå.
Kondensledningarna läggas lämpligast med fall mot sitt utlopp
samt böra helst vara luftade, så att vattnet lätt avrinner. När
ång-ventilen till ett element stänges, kondenserar ångan hastigt och
vakuum uppstår i elementet. Är kondensledningen därvid fylld med
vatten, insuges detta ofta med så stor hastighet, att avledaren kan
skadas.
Ligger ledningen så, att vattensäck bildas, bör denna på lägsta
punkten förses med avtappningskran.
27 — Verkstadsboken III.
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
