- Project Runeberg -  En verldsomsegling skildrad i bref / 3. Australien, Kina, Ostindien och Cap /
146

(1853-1854) [MARC] Author: Nils Johan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Kina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146 ELFTE BREFVET.
vets midt stolar, lika eleganta som beqväma. Främst
befunno sig tvenne små sidokamrar, möblerade i
samma halft orientaliska stil som det yttre. Här
sutto nu gubbarne, rökande och smuttande på sina
tékoppar, och omkring dem lika många skönheter
med fint uppkammadt glattadt hår, sminkade kinder
och läppar, och klädda i en lös , vällustig drägt, som
noga passade till deras små, verkligen täcka varel-
ser. Ty täcka voro de i sanning, och en ibland dem
sannerligen skön. Den af herrarne, som tycktes vara
värd för tillfället, halflåg dåsigt småslumrande i en
stol i rummets midt ; på hvardera sidan om sig hade
han en smäktande huldgudinna, framför sig ett af
frukter och sötsaker fullastadt bord, och i handen
höll han en liten fågel, en lärka. Så satt han långa
stunden alldeles orörlig, plirande vexelvis på den
ena efter den andra af skönheterna bredvid honom,
och efter pulsslagen hos fågeln i den framsträckta
handen bedömande deras känslor för honom. När
dessa till fullo syntes honom utrönta och han genom
det lilla vingade oraklet vunnit visshet om hvilken-
dera var honom bevågnast och tillgifnast och följ-
aktligen mest värd hans hyllning, nedstoppades fågeln
i en skinnpung och upphängdes till framtida begag-
nande vid nytt behof af oraklets rådfrågande.
Flickorna trakterade oss med sång, dervid ac-
kompagnerande sig på cittra med ett lif och en grace,
som mången skulle afundats dem. För öfrigt kunde
jag vid åhörandet deraf icke annat än tänka på
Tegnérs ord:
Skona mig blott för din sång, den är som en dans afde döfve,
Fötterna röra de väl, takten förnimma de ej 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 21:48:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verldsom/3/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free