Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
utan att vi här ha att göra med företeelser af helt annan
art, såsom ock senare undersökningar till fullo ådagalagt.
(Jemt fig. 3.*)
Vid sidan af fläckarna är det ett annat fenomen på
solens yta, som särskildt tilldragit sig astronomernas
uppmärksamhet, nemligen de s. k. protuberanserna, såsom man
kallat de oftast röda utsprång, hvilka vid totala
solförmörkelser likt eldflammor visa sig i kanten af den svarta
månskifvan under de få ögonblick fenomet är totalt (pl. I). Den
första med säkerhet kända observation af denna företeelse
gjordes af lektor Birger Vassenius i Göteborg vid den totala
solförmörkelsen den 13 Maj 1733. Mer än hundra år gingo
sedan utan att man om protuberanserna visste något mer än
namnet; om de tillhörde solen eller månen var en omtvistad
sak. Först 1842 ådagalades deras samband med solen, och
vid 1851 års förmörkelse såg man till och med huru de,
likt lösryckta flammor, kastades upp i rymden och derpå
nedföllo. Men hvad äro då protuberanserna för något?
Vi rådfråga Spektralanalysen. Vid den totala förmörkelse,
som den 18 Aug. 1868 var synlig i Indien m. fl. ställen,
underkastades nemligen protuberanserna så vidt möjligt
noggranna undersökningar, hvarvid de visade sig bestå
hufsakligen af glödande vätgas. Linierna Ha, H/£, BL/ och Hd
(n:o 2 å pl. II) tala nogsamt för sig sjelfva. Sedan man
numera genom Janssens och Lockyers sinnrika metoder
kan göra protuberanserna till föremål för undersökningar
precis när som helst, oberoende af förmörkelser, hafva* högst
omsorgsfulla analyser af deras ljus blifvit gjorda och hvilka
till alla delar bekräftat deras vätgasnatur, jemte det de i
vissa fall dessutom synas innehålla rikligare tillsatser af
magnesium, kalcium och möjligen ännu andra metaller.
I hvilket samband dessa eruptioner — ty så ha vi att
betrakta protuberanserna — stå med fläckarna, är väl ännu
ej nöjaktigt utredt, men så mycket är dock visst, att en fläck
*) Det egendomliga samband, som synes råda emellan solfläckarna,
kometerna och norrskenet, är ännu oförklaradt. Blott det är ådagalagdt att
ett maximum hos alla tre fenomenen eger rum hvart ll:te år och att dessa
maxima jemte derpå följande minima äro till tiden sammanfallande. En
annan fråga: den om fläckarnes beroende af Jupiters och Saturnus’ större
och mindre närhet till solen, saknar äfven ännu nöjaktig utredning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
