Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid tillhör fotosferen (den egentliga lysande solytan),
under det protuberanserna åter tillhöra ett solen omgifvande,
omkring 1,000 mil djupt glödande vätgaslager, (kromosferen
kalladt), hvadan fenomenen mycket väl kunna stå i något slags
sammanband med hvarandra; märkligt är åtminstone att
protuberanserna ofta framträda i fläckarnas närhet, i synnerhet
om dessa äro stora. Det låter derföre tänka sig att en
protuberans uppkommer på så sätt att, då en fläck uppstår,
kromosferens derofvan befintliga gasmassor i den uppkomna
Öppningen nedrusa, men för att i nästa sekund af den der
rådande starka hettan uppjagas i form af väldiga bubblor.
Men det är äfven tänkbart, att inifrån solen utrusande gaser
vålla först fläckarnas uppkomst och sedan uppkasta
kromosferens lättrörliga massa i skyn. Ja det är till och med ej
alldeles omöjligt att protuberanserna äro förorsakade af
solatmosferens väldiga vindar och sålunda att betrakta som
bränningar på det oerhörda gashafvet.
Ingenting kan ge någon föreställning om det
öfverväldigande skådespel, som solklotets omhvälfningar erbjuda.
Under ett ögonblick råder på kromosferens eldhaf ett lugn,
som man vore frestad tro aldrig kunna upphöra, och likväl
äro några sekunder tillräckliga att förvandla stiltjen i den
förfärligaste storm. Men hvilken storm? Jo, en sådan, som
intet öra hört och ingen tunga kunnat beskrifva, men som
sedd på 14 millioner mil ändå fyller betraktarens sinne med
häpnad. Pl. III återgifver några sådana af Secchi
observerade revolutioner på solen, nemligen tvenne s. k.
strålprotuberanser af sällsynt storlek och ljusstyrka. De likna närmast
oerhörda af våldsamma vindar hit och dit jagade flammor
(n:o 1), eller sammanrulla de sig i molnformiga hvirflar för
att sedan upplösa sig i det praktfullaste fyrverkeri (n:o 2).
Solens stormar öfverstiga i väldighet allt hvad vi på
jorden bevittnat. Den 16 Okt. 1871 observerade Secchi och
Struve en protuberans, som på den korta tiden af 29
minuter uppsteg till en höjd af 18,000 mil. Ännu några
ögonblick — och allt var åter stilla som förut; 59 minuter hade
sett den väldige födas och dö. Samma år den 7 Sept.
observerade Young en ännu våldsammare eruption, dervid
flammor kastades till en höjd af 34,000 mil, således nära 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
