Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fixstjernhimmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hem, der ljus ibland tilldelas oss så sparsamt att våra
respektive näsor sväfva i den största fara. Dock, vi skola afstå från
att söka med ord återgifva det, som icke låter förlikna sig
vid något, som ögat sett på vår jord. Hvar och en skall,
efter att en klar natt i ett synrör hafva betraktat
himmelens skönaste under, dubbelstjernorna, utan tvifvel sjelf
bäst måla dem för sitt inre öga, och någon annan målning
af dem är icke möjlig. —
Alla ha vi sett hur solens och månens vid horisonten
nästan blodröda sken i mån af banornas stigning efter hand
förbleknar för att i närheten af Zenit vara alldeles hvitt,
och alla veta vi äfven, att fenomenet har sin orsak i de
violetta strålarnas stora brytbarhet. Under sin sneda gång
genom atmosferen förlorar nämligen ljuset dessa sina strålar
och såmedelst äfven vilkoret för sin hvita färg. Ett liknande
förhållande eger, som hvar man sett, rum äfven med
stjernorna. En rödaktig färg, i förening med ett lifligt
tindrande, tillhör nemligen (dock mer och mindre) hvarje
stjerna, så länge hon befinner sig i horisontens närhet; högre
på himmelen aftaga emellertid båda dessa fenomen och det
stillare, mera i hvitt gående skenet tilltager. På grund häraf
skulle vi möjligen vara böjda för den tron, att
dubbelstjernornas egendomliga färger helt enkelt bero på en optisk
villa. Må vi emellertid icke förhasta oss. Aktgifva vi litet
närmare på förhållandet med stjernornas sken i allmänhet,
skola vi genast finna, att det i ett stort antal fall äfven i
Zenit har en röd eller ock annan karakteristisk färg, eller
med andra ord, att en stor del stjernor, hvar helst på
himmelen de än må synas, alltid bibehålla skiljaktiga ljusfärger,
hvadan orsakerna måste vara andra än atmosferiska. Det
vill således synas som olikfärgade dubbelstjernor vore ett
oafvisligt faktum, och hvarför skulle det vara orimligare än
att enkla stjernor bevisligen hafva olika färger.
Hafva vi nu emellertid i förevarande fall att göra med
någon ting, hvars realitet ej kan förnekas, huru då förklara
förhållandet? Man skulle kunna tänka sig (och så ha
verkligen en del forskare tänkt), att olika värmegrader hos
de skilda solarna vore tillräckliga att åstadkomma en
färgolikhet. Med en prismas tillhjelp finner man ju t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
