Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fixstjernhimmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid stå vi här inför en ny fråga, den nemligen
hvaraf sådana omhvälfningar kunnat förorsakas. Ja, hvaraf?
Enligt Plantamour’s beräkning skulle kometen I 1843.(jemf.
II) i sitt perihelium komma solen så nära, att han skulle nödgas
vidröra hennes yta, om ej rentaf falla hufvudstupa i hennes
eldstad, och i senare fallet åstadkomma en förökning i solens
värme, stor nog att, som någon interfolierade, »steka kålrötter
på kall jord». Kometen gick 13,000 mil från solens yta och
utan annat men för menniskorna än en lindrig kometfeber;
sjelf torde han sluppit undan med en grundlig svettkur.
Att hufvudet »gick upp i rök» spelade nog ingen roll, ty
det är med kometernas hufvuden som med den lerneiska
hydrans: de växa till igen. Dessutom reder sig en komet
alldeles förträffligt utan hufvud, ty det är med svansen han
hjelper sig fram. Men det var om stjernrevolutioner och ej
om kometegenskaper vi skulle tala.
Är det nu icke tänkbart, att bland rymdens billioner
kometer då och då någon råkar ut för det obarmhertiga öde,
som Plantamour ämnade 1843 års komet, eller med andra
ord, kan det icke vara möjligt, att en komet till straff för
sin närgångenhet råkar hamna i någon sols sköte? Absolut
omöjligt är det icke, och hvad som ej är absolut omöjligt
kan ske när som helst. Men hvad skulle då hända med en
sådan sol? Skulle hon, såsom en del astronomer hålla före,
genom den väldiga stöten, i förening med kometens tillskott
af kanske lätt antändliga ämnen, råka i ett sådant uppror,
som fallet måste varit med ifrågavarande stjernor? Vi tro
det icke. Derför besitta kometerna säkert allt för obetydliga
massor. Nå väl! Men hvad kan vålla eldsvådan? Vi veta
det ej, vi må ärligt tillstå det, men vilja dock nämna, att
sannolikheten icke är alldeles så liten för att solarnas egna
barn, planeterne, genom instörtningar kunna vålla dessa
katastrofer, eller, hvad som är ännu troligare, att till och
med tvenne solar råka sammanstöta. Men det är äfven
möjligt, att processer af rent kemisk natur här föreligga.
Huru väldiga måste emellertid icke dessa uppror vara!
Vi hafva sett, huru solytan är skådeplatsen för likaledes
väldiga stormar, ja sådana mot hvilka våra jordiska
naturuppror äro intet. Och likväl förmå dessa tusentals fot höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
