Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fixstjernhimmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eldflammor, som på solen slungas upp och ned, icke det
ringaste hvarken förändra dess ljusstyrka eller skenbara
storlek, ändock solen är endast 13,800,000 mil aflägsen. Hvad
skola vi då tänka om uppror derute i rymdernas fjerran,
som äro i stånd att uppjaga en stjernas glans derhän, att hon
ifrån teleskopisk eller helt och hållet osynlig flammar opp
till ett väldigt bloss, och det trots ett afstånd, som
ljusstrålen behöfver 100-, ja 1,000-tals år för att genomlöpa? I
sanning, det är svårt att säga, hvilket som är ofattligare,
väldigheten af en sådan omstörtning, eller att, då
underrättelsen derom hinner vår jord, den förtäljer endast om
händelser, timade under flydda sekler. Isolerade på vår lilla
atom i oändlighetens haf och dömda att för alltid vara
bundna af tidens och rummets inskränkningar, skola vi
aldrig annat än endels kunna förklara dessa skapelsedramats
gigantiska scener, som jemt omgifva oss under vår skenbart
så stillsamma vandring genom rymden.
Såsom nyss nämdes är stjernhimmelens oföränderlighet
en illusion utan sanning; den, om någon ting, är ett
»perpetuum mobile». Benämningen fixstjerna är derföre tydligen
allt utom egentlig; den är ett okunnighetens minnesmärke,
det är allt. Fixa, d. v. s. fasta, äro inga stjernor, och det
är rätt väl, att så ej förhåller sig, ty då ginge det dem illa.
Rörelsen är all tillvaros yttersta princip, och dessförutan
vore någon danelse icke möjlig. Detta gäller äfven om
rymdens myriader af verldar. Upphäfdes denna princip,
sammanfölle hela skapelsen i ett evigt kaos.
Föreställom oss, för att fatta detta, att jorden en vacker
dag folie på den tanken att »icke gå längre», hvad skulle då
hända henne? Högst beklagliga saker. Dess vattensamlingar
skulle råka i en svallning, som skulle utrota hvarje lifsgnista,
det vore det första. Men ännu värre! Rörelse öfvergår som
bekant i värme, och då jordens såväl rotations- som
revolutionära rörelse i sådant fall måste öfvergå i värme, skulle
den sålunda uppkomna värmemängden i en handvändning
förvandla hela jorden till en sjudande massa i flytande —
eller gasform. Men ej nog dermed. Uteblefve än dessa
följder — t. ex. genom något underverk, ty i annat fall
vore de lika gifna som att 2 x 2 = 4 — skulle jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
