Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fixstjernhimmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke desto mindre gå sin undergång till mötes. I det
ögonblick hon upphörde att ila framåt, skulle hon fattas af solens
attraktion och börja en ny färd — den sista — åt
centralklotet till, i första minuten endast 36 fot, men sedan med
jemt tilltagande hastighet, tills hon efter 65 dagar och med
en förfärlig hastighet skulle rusa in i solens eldhaf. Sådant
skulle hända alla våra planeter och kometer, om deras
centrifugalkraft (== rörelse framåt) upphäfdes. Men solen
sjelf då? Äfven hon skulle drabbas af ett liknande öde,
om hennes rörelse afstannade. Efter att likt mytens Kronos
hafva uppslukat sina egna barn, skulle hon allt mer och
mer närma sig sin starkast attraherande granne, med hvilken
hon efter några millioner år skulle sammandrabba. Och så
ginge det vintergatans alla verldar. Sol fölle på sol, system
på system, ja vintergata på vintergata, tills hela
universum stode i brand. »Himlarne förginges af eld, elementen
försmälte af hetta och jordar förbrändes med de verk, som
derpå voro». Se der en antydning om rörelsens betydelse i
skapelseprocessens tjenst.
Att hvar enda en af himmelens skenbart orörliga
stjernor är stadd i ett kretslopp, är numera en för hvarje bildad
menniska bekant sak. Dels genom en noggrann jemförelse
af deras lägen på skilda tider och dels (i våra dagar) genom
spektroskopiska undersökningar är denna rörelses realitet
satt öfver allt tvifvel, ehuru dess speciela egenskaper ej
kunnat närmare utredas. Hastigheten af den rörelse,
hvarmed vissa stjernor närma sig eller aflägsna sig från vårt
solsystem, är dock i några fall, åtminstone approximativt,
utrönt. Sålunda anser man (enligt Huggins), att Sirius
aflägsnar sig med en ungefärlig hastighet af 3 mil i sekunden
medan deremot Arkturus (α Bootis) med 8 mils hastighet i
sekunden närmar sig vår sol. På grund häraf synes den
ofvan uttalade åsigten, att stjernornas af- och tilltagande
glans möjligen kunde vara af sådana rörelser beroende, icke
kunna tillerkännas något vidare värde, då t. ex. Sirius, trots
detta aflägsnande, tilltager i glans och Arkturus icke, såsom
sig bort, gjort detsamma. Vi lemna emellertid den saken
derhän, då någon viss åsigt härutinnan ingalunda ännu äger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
