Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mödans andedrag — och de skynda som kolsyremolekyler mot
sin frihet.
Och likväl, hvad är nu allt detta annat än speciela
former, i hvilka solens värme kläder sig under sin väg från
källan ut i de eviga rymderna? Sker förbränningen (d. v. s.
kolets och syrets återförening) i en ångmaskin, aktualiserar
sig värmet i en ångbåts eller ett bantågs förflyttning från
ett ställe till ett annat; sker den åter i en djurkropp, yttrar
det sig som animaliskt lif. Fysikaliskt sedt är derföre
ånghammarens tunga fall och det klappande hjertats varma slag,
företeelser af absolut samma natur. Skilnaden är blott en
yttre form. Att i ena fallet förbrännes stenkol och i det
andra t. ex. en pastej eller apelsin, är oväsentligt.
Ångmaskinen kan arbeta genom att man till bränsle använder
ämnen, hvaraf vi lefva, och vore, säger Helmholtz, endast våra
magar i stånd att smälta stenkol, skulle de visserligen vara
tillfyllestgörande medel för det animala lifvets underhåll.
De organiska företeelserna äro sålunda ingen skapelse
i egentlig mening; vid dess början och slut hvarken
tillkommer eller förstöres något. Liksom Siljans vattensamling
utminuterar sin potentiela energi, sin af solen lånta kraft,
på tusende sätt, innan den kastar sin sönderbrutna spegel i
hafvet, så göra ock lifvets byggmästare. De lemna ej mera
ifrån sig än de mottagit. Men på samma sätt som den
energi, hvilken i dag kringsnurrar hjul, vrider qvarnstenar,
Mr timmerflottor, drifver valsverk och smider jern, är en
annan (d. v. s. en annan summa) än den som i går gjorde
samma arbete, så fordrar äfven den organiska mekaniken
ett ständigt tillskott af ny kraft för att ej afstanna, en
aldrig sinande inkomst af nutritionens arbete. Den
kraftpotens, som i den ena sekunden drager hjulverket är i den
följande uttömd och ersatt af en annan.
Men äfven hjulverket sjelft undergår samma förvandling
och är i det ena ögonblicket ej fullt det samma som i ett
föregående. I den mognade organismen fins intet qvar från
dess tidigaste tillvaro. Den menniska, som i dag är föremål
för vår dyrkan eller afsky, är en absolut annan än han var
för 7 år sedan, och af den hjerna, som för ett år sedan
ansträngde sig i sanningens eller lögnens tjenst, fins i dag ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
