Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jupiter. Vi tveka derföre ej att tro, att äfven Venus är
bostad för lifvet i några af dess yttringar. Det samma kan,
ehuru kanske i inskränktare mening, sägas äfven om
Merkurius, Uranus och Neptunus.
Hvad som med bestämdhet kan sägas om planeterna i
allmänhet, är att de i hufvudsak existera under enahanda
klimatiska och fysiska förhållanden som vår jord, hvilken i intet
hänseende äger något slags företräde framför sina likar. Hon
är icke störst, icke minst, icke längst från solen och icke
heller närmast henne, dess axel
lutar icke mest, icke minst
mot sitt banplan, dess
atmosfer är icke tätast, icke tunnast;
korteligen, jorden är en slags
medelmåtta, som i
syskonringen är hvarken den förste eller
siste. Det gifves bättre
planeter, men det gifves ju kanske
äfven sämre. Hvilken löjlighet
då att vilja påstå, att just 14
millioner mil från solen, der vår
planet råkade rulla fram, skulle
lifvet kunna slå rötter, medan
deremot litet närmare eller
fjermare från henne sådant skulle
vara omöjligt, huru fördelaktiga
yttre vilkor der än månde
finnas! På en tid, då man ej
kände någon mer planet riktigt än jorden och då hon var så
att säga »totum universum», var den tron naturlig; för oss
åter, som insett jordens outsägbara litenhet i det helas sfer,
för oss är en sådan tro en oförnuftighet. Den är en
optimistisk villa, som har sin rot deri, att vi råkade födas på
jorden och dertill med för klena ögon att kunna se, hvad som
passerar på andra planeter, men i dess ställe med en aldrig
tröttnande benägenhet att utdöma såsom orimlighet allt, som
ej får rum i vårt klena förstånd.
Äfven om våra växter och djur och vi sjelfva skulle
brännas till döds på Venus och frysa till döds på Jupiter — något
Fig. .37.
Fläckarna på Venus’ yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
