Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
net i masugnen till det klappande hjertats varma slag, intet
ljud, från vattenfallets dånande brus till de älskandes ömma
viskningar, hvars jordiska tillvaros, hvars materiela lifs vilkor
solen icke är. Om solen och jorden vore tvenne medvetna,
kännande och tänkande väsenden, då skulle af jordens
tusende röster ett ständigt vördnadens och tacksamhetens
lofoffer höjas till solen, hennes moder, i hvars sköte hon en
gång slumrat, hennes timliga försyn, som uppehåller henne
på hennes bana genom rymden, hennes fader, som skall
öfverlefva henne och i hvars sköte hon en gång i tidernas
fullbordan skall återvända».*) — »Låtom oss», säger Tyndall,
»betrakta alla krafter på vår jord, den kraft, som är
insluten i våra kollager, våra vindar, våra floder, våra flottor,
våra arméer, våra kanoner — och vi hafva sett endast olika
uppenbarelseformer för solens makt. Hennes makt är det,
som föder orkanen, bildar elfvar, källor och glacierer på
bergens sidor, och vattenfallen och lavinerna utveckla i sitt
förödande fall en kraft, som de omedelbart fått från solen». Nåväl,
är nu detta underbara väsende till endast för jorden? Nej,
vi veta, att solen sänder sitt ljus och värme äfven till andra
planeter, till somliga mer, till somliga mindre än till vår jord,
och vi hafva i Jupiters passadvindar, i vattensamlingarna,
isfälten på Mars, i de badande skyarna på Venus m. m. sett
verkningarna deraf. Låter det nu tänka sig, att solens makt
der ute stannat vid dessa företeelser? Omöjligt, lika
omöjligt som att en ångmaskin, till hvilken nödig ånga släpptes,
ändå skulle kunna förbli orörlig.
Med rätta säger derföre Laplace, »att samma sol, som
framlockar de otaliga djur och plantor, hvaraf jorden är
betäckt, nödvändigt måste hafva samma verkan äfven på
andra planeter, och att det vore orimligt att antaga, det
materien, hvars fruktsamhet hos oss uppenbarar sig i
oräkneliga former, skulle vara steril och förtorkad på en sådan
planet som Jupiter, hvilken liksom vår bostad har dagar
och nätter, år och storartade meteorologiska företeelser».
Samma orsak måste alltid under lika förhållanden hafva
samma verkan. Derföre har solen framkallat luft, vatten,
*) Björling, Solen I: 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
