Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Lifvet i verldsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moln, vindar o. s. v. på alla (närmare kända) planeter. Men
då hon under så och så beskaffade klimatiska och fysiska
förhållanden framkallat lif på jorden, måste hon gjort
detsamma äfven på andra planeter med sådana klimatiska och
fysiska förhållanden. Förnekandet häraf vore detsamma
som att påstå, det samma orsak eller hvarandra lika sådana
skulle under enahanda yttre förhållanden kunna hafva så
diametralt motsatta verkningar som lif och total frånvaro
af sådant.
Från ett visst läger, sorgligt ryktbart genom sina
astronomiska åsigter i alla tider, har jordens uteslutande
privilegium på att vara bebodd alltid tagits i strängt försvar,
och det på grunder så egendomliga, att vi ej kunna neka
oss nöjet att anföra åtminstone några, som användts t. ex.
af prof. Kurts i hans arbete Bibel och Astronomi*)
Kurts antager visserligen, att rymdens verldar äro
bebodda, solarna t. ex. af englarnas härskaror, men hvad vårt
systems öfriga planeter angår, äro de säkert obebodda: l:o »emedan
der ej kunna lefva sådana varelser som på jorden och 2:o
emedan det vore oförenligt med läran om menniskoslägtets
härstammande från ett stampar» (pag. 290). Sedan han
likaledes förkastat tanken på att planeterna möjligen kunde
vara bebodda af några »lägre englar än de som bebo
ostralverldarna», synes det honom vara odisputabelt, att endast
vår jord för närvarande bär något lif på sin yta. Så var dock
icke meningen från början, men de stackars planeterna ha
genomleft ett stormigt lif, mån tro. Först beboddes, så har
Kurts blifvit underrättad, jorden af talrika englaskaror och
var då en ypperlig verld; men vid djefvulens och hans
englars affall, vände sig Guds vrede äfven emot deras
bostad, och jorden förvandlades då till ett kaos, fullt af
förskräckelse; »äfven de öfriga planeterna hafva mer än sannolikt
haft stora känningar af denna katastrof». Det var en total
förstörelseprocess, hvarur jorden åter framgick först genom
de 6 dagarnes skapelse.
Allt var åter probabelt (d. v. s. jorden) och ett nytt
*) J. H. Kurtz, Bibel och Astronomi, öfv. af P. G. Ahnfelt.
Stockholm 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
