Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Astronomiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under religionens täckmantel och med krucifixet i handen
bär våld på mensklighetens ädlaste söner och med satanisk
vällust svänger pinbänkens gissel och bålets fackla för att
slutligen, när illbragden är afslöjad, tillgripa den mest
förnedrande reträtt. Ingen ting visar bättre än detta
sorgliga förhållande vådan af att ställa vetenskapen under en
förstelnad dogmtros kontroll. Dock, dessa mörkrets tider
ligga nu bakom det förflutnas horisont, åtminstone står
våldet vanmäktigt med brutna vapen gent emot den fria
forskningen, äfven om det i smyg vredgadt gnisslar sina tänder.
Och att så är, är ingalunda till oväsentlig del astronomiens
förtjenst. Den har i stället för astrologiens gyckelverld skänkt
oss en förnuftets skapelse, der godtycklighet och underverk
icke finnas, utan som är ett lagbundet, ordnadt helt, der ej
ett sandkorn ens lyder någon nycks ingifvelse; den har
ådagalagt vår jords försvinnande litenhet i universum; den
har visat, att i dessa af ljus genomskimrade rymder
»som gräs i natt myriader verldar gro»;
den har vidgat vår synkrets och skärpt vår blick för
skapelsens omätbara storhet och med allt detta gifvit dödsstöten
åt oräkneliga föreställningar, dogmer och traditioner,
som framsprungit ur och stått och fallit med begreppet om
jorden såsom den synliga verldens hufvudmoment. Att
vidare fullfölja denna stora mission är astronomiens
framtidsvärf, det ingen mer skall kunna förhindra henne. »Och
likväl rör hon sig» — skall genljuda genom alla kommande
tidsåldrar, men icke mer som en halfqväfd suck ur våldets
tillbommade pinorum, utan som en befallande röst till hvar
och en, som vågar utsträcka okunnighetens klumpiga händer
att mästra på vetenskapens eviga bygnad. »Wir kennen
die Feinde unseres Strebens, wir wissen, dass sie unversöhnlich
sind, aber wir wissen auch, wie ihnen begegnet werden
muss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
