Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 3. Seansen i Institutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
som förlorade krafterna, stupade och rullade för sina
olycksbröders fötter ... Före midnatt, det vill säga efter fyra
timmars fångenskap, hade alla, som ännu voro vid lif, fallit
i ett tillstånd af idiotisk slöhet eller förfärlig yrsel. När
fängelset några timmar senare öppnades, gingo endast 23
man lefvande ut derifrån; de befunno sig i det eländigaste
tillstånd man gerna kan föreställa sig, och deras ansigten
buro prägeln af den död de nätt och jemt undsluppit.
Jag kunde lägga tusen exempel till det anförda. Det
vore öfverflödigt, enär intet tvifvel kan existera. Jag
förklarar alltså, mine herrar, att å ena sidan koloxidens
absorberande af en större eller mindre qvantitet syre, å andra
sidan denna gasarts starkt förgiftande inverkan på
blodpartiklarne tycks mig göra mötet mellan denna ofantliga
kometiska massa och vår jord — som under flera timmar kommer
att uppslukas deri — tillräckligt farligt för att det skall
kunna medföra de mest fruktansvärda följder. Man skall
förgäfves söka efter luft för att andas och falla ner död af
qväfning på gatan. För min del ser jag ingen utsigt till
räddning.
Och jag har alls icke talat om den genom rörelsen
alstrade hettan eller om sammanstötningens mekaniska och
kemiska resultat. Denna sida af frågan lemnar jag till
utredande åt den höglärde preeses för franska astronomiska
sällskapet, som i detta syfte gjort vidlyftiga kalkyler. Jag
för min del — jag upprepar det — tror att menskligheten
sväfvar i öfverhängande dödsfara, och jag ser ej en, utan
två eller flere dödsorsaker, som hota oss. Endast genom ett
underverk kunde vi bli räddade. Men sedan åtskilliga
århundraden har man uppbhbört att sätta sitt hopp till
underverk.”
Detta tal, framfördt med ett uttryck af orubblig
öfvertygelse, med stark, lugn och allvarlig stämma, försatte ånyo
” hela åhörarekretsen i den obehagliga stämning, hvarur de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
