Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 4. Huru verlden kommer att sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Om vi utgå ifrån, att kontinenternas hela ytinnehåll
utgör 145 millioner qvadratkilometer, följer häraf, att
volymen af kontinenternas upphöjda delar kan uppskattas till
145,000,000 x 0,7, det vill säga 101,500,000, i rundt tal
hundra millioner kubikmeter. Sådan är den visserligen
högst respektabla men ingalunda obegränsade massa, mot
hvilken de yttre naturkrafternas förstörelseverk riktar sig.
Alla floder tillsammantagna kunna anses årligen tillföra
hafvet 23,000 kubikkilometer vatten (med andra ord 23,000
milliarder kubikmeter). En sådan vattentillförsel gåfve,
efter det konstaterade förhållandet af 38 delar mot 100,000,
en volym af fasta kroppar motsvarande 10,4 kubikkilometer.
Denna siffra förhåller sig till kontinenternas totalvolym som
1 till 9,730,000; om fastlandet vore en likformig platå af
700 meters höjd, förminskades dess höjd, endast genom
flodernas inverkan, med nära sju hundradels millimeter om
året, alltså en millimeter på fjorton år och sju millimeter på
ett århundrade.
Vi hafva här en bestärnd siffra, som anger qvantiteten
af frätningen på kontinenterna. Man finner, att om denna
frätning verkade alldeles ensam under loppet af tio millioner
år, skulle den sänka fastlandets hela massa till hafvets nivå.
Men regnet och floderna äro ej de enda makter, som
tära på vår jord; andra faktorer medverka till fastlandets
progressiva förstöring. Den första af dem är hafvets
frätning.
De storbrittanniska kusterna erbjuda det bästa
exemplet, om man vill få en föreställning om hafvets långsamt
förödande verksamhet; deras läge utsätter dem nemligen för
de atlantiska vågorna, uppdrifna af sydvestvindarna, och
hvilkas våldsamhet ej mildrats af något hinder under vägen.
De storbrittanniska kusterna rycka också tillbaka med i
medeltal tre meter per århundrade. Utsträckom denna
beräkning till alla kuster, och vi skola se hvad följden blir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
