Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 4. Huru verlden kommer att sluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Jag kan här med mycken tillfredsställelse påpeka, att
teorien om en allmän nivellering, som min ärade kollega
nyss försvarade, bestyrkes af planeten Mars” nuvarande
tillstånd. Den utmärkte geologen sade oss, att i följd af
flodernas hundraåriga arbete, fasta landet slutligen kommer att
utgöras af nästan horisontala slätter. Detta har redan
inträffat på Mars. Slätterna närmast hafvet äro så platta,
att de, såsom hvar man vet, tidt och ofta öfversvämmas. För
hvarje årstid äro hundratusentals qvadratkilometer antingen
fullkomligt torra, eller dränkta under ett tunt vattenlager.
Det är alltså obestridligt, att jorden, på samma gång
den år efter år undergår en oundviklig nivellering, såsom
min ärade kollega så utförligt utvecklat, är utsatt för en
långsam förminskning af sin vattenmängd. Enligt allt
utseende försiggår denna minskning hastigare än
nivelleringen. Då jordklotet förlorat sin inre värme, skall det röna
samma öde som månen och remna. Det fullkomliga
utslocknandet af all jordvärme skall ha till följd, att tomrum
bildas i jordens innandöme, och oceanernas vatten skall
störta ned i dessa tomrum, men icke öfvergå i ånga, utan
absorberas eller ock förenas med klippornas metalliska
beståndsdelar till jernoxidhydrat. Vattnet kommer att
oafbrutet aftaga i qvantitet, ända tills det fullkomligt
försvinner. Växterna skola sakna sitt vigtigaste element, adaptera
sig, men slutligen försvinna. De olika djurslägterna skola
likaledes adaptera sig, men det skall alltid komma att finnas
köttätande och växtätande djur; de förra försvipna helt
långsamt och draga obevekligt de senare med sig i döden,
tills slutligen menniskoslägtet sjelft dör af törst och hunger
på den uttorkade jordens yta.
Jag kommer alltså, mine herrar, till den slutsatsen att
jordens undergång alls icke skall förorsakas af en ny
syndaflod, utan tvärtom genom vattnets försvinnande. Utan
vatten intet jordiskt lif. Vattnet utgör hufvudsubstansen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
