Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 5. Conciliet i Vatikanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
barn, man och gubbe? Säkerligen icke. Men fins det i
eken, i fjärilen, i mannen qvar en enda af molekylerna i ekens
brodd, i embryot till en mask, i embryot till en menniska?
Hvilken är då den princip, som kan bestå under alla dessa
växlingar? Denna princip är något reelt, icke imaginärt.
Den är icke själen, ty växterna lefva utan att ha någon själ,
i den mening vi fästa vid detta ord. Det är, likvisst, en
immateriel kraft. Öfverlefver den kroppen? Möjligt. Den
helige Gregorius af Nyssa tänkte så. Om den är orubbligt
förenad med själen, kan den vara bestämd att återskänka
honom en ny kropp identisk med den, som döden beröfvat
honom, till och med om denna kropp ej besutte en enda af
de molekyler som den egt under något ögonblick af sitt
jordelif, och det skall dock lika väl vara vår kropp som den
vi egde vid fem, vid femton, vid trettio eller sextio års ålder.
En sådan kropp öfverensstämmer fullkomligt med den
Heliga skrifts uttryck, att själarna vid tidens slut skola för
evigt återtaga sina kroppar.
Tillåten mig, mina högvördige fäder, att utom
Gregorius af Nyssa anföra ännu en filosof, Leibnitz, hvars åsigt
var, att principen för det fysiologiska lifvet är ovägbar, men
ej okroppslig, och att själen förblifver förenad med denna
princip, medan den är skild från den vägbara och synbara
kroppen. Jag vill hvarken hylla eller förkasta denna
hypotes. Jag anmärker endast, att den kan tjena att förklara
återuppståndelsedogmen, till hvilken hvarje kristen bör
sätta absolut tro.
Detta försök till försoning mellan förnuftet och tron,”
afbröt den kroatiske biskopen, "är värdt allt erkännande,
men synes mig i all sin sinnrikhet föga antagligt. Skola
dessa kroppar likna våra? Om de äro fullkomliga,
oåtkomliga för verldens lockelser, danade för de nya förhållandena,
böra de ej besitta något organ, hvaraf de ej kunna betjena
sig. Hvarför en mun, då de ej längre skola äta? Hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
