Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 6. Huru tron på verldens undergång utvecklat sig under verldshistoriens olika epoker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
helt nyligan under det stora stiernfallet den 7 november
1872 som slungade ned öfver fyrtiotusen meteorstenar
härrörande från Bielas splittrade komet, såg man, särdeles i
Nizza och i Rom, qvinnor af folket springa omkring som yra
höns, öfvertygade att deras sista dag var inne.
Jordbäfningar och vulkaniska utbrott antaga ofta
sådana proportioner, att skräcken för verldens undergång är
den helt naturliga följden deraf. Må man föreställa sig
sinnesstämningen hos Herculanums och Pompejis
innevånare under Vesuvii utbrott, som höljde dem i aska! Var det
ej för dem verldens slut? Och senare, huru kunde väl de,
som utan att förgås .voro vittnen till Krakatoas eruption,
tänka något annat? En ogenomtränglig natt, som varade i
aderton timmar, atmosferen fyld af aska, som täppte mun,
näsa och ögon, vulkanens dofva och ihållande mullrande,
regnet af pimpsten från himlen, den tragiska scenen
upplyst endast då och då af blekblå blixtar eller irrbloss, som
hoppade på skeppens master och rår, ljungeldar som slogo
ner i hafvet med en satanisk skräll, askregnet, som sedan
öfvergick i gyttjeregn, se der hvad som under denna aderton
timmars natt från 26:e till 28:e augusti 1883 öfverraskade
passagerarne på ett skepp från Java, medan en del af ön
Krakatoa sprang i luften och hafvet steg med 35 meter,
trängde in ända till tio kilometer öfver kusten och då det
strömmade tillbaka bortspolade fyra byar Tjringin, Merak,
Telok-Betong och Anjer samt hela kustbefolkningen, öfver
fyrtiotusen själar. Länge härefter hindrades skeppet i sitt
lopp genom knippen af hopslingrade lik och i fiskarnes
magar fann man hela fingrar med sina naglar, bitar af
hufvud med sitt hår. De, som räddades och ombord å& ett
fartyg bevittnade katastrofen och hvilka dagen derefter fingo
återse dagsljuset, som de trott utslocknadt för alltid, de
berätta rysande, att de med resignation väntat på verldens
undergång, öfvertygade att de hotades af en allmän
öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
