Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. I tjugufemte århundradet - 7. Sammanstötningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
- Sammanstötningen.
Obevekligt som en ödets lag, den ingen makt kan rubba,
som en kula, framslungad ur kanongapet, och ilande mot
skottaflan, skred kometen framåt, följande sin regelbundna
bana och med växlande hastighet störtande emot den punkt i
rymden, som jorden skulle passera under natten mellan den
fjortonde och femtonde juli. +De definitiva kalkylerna hade
ej tagit miste på ett jota. De begge himlakropparne, jorden
och kometen, skulle mötas som två jernvägståg, ilande emot
hvarandra med högsta ångtryck och i vansinnig fart rusande
samman och krossande hvarandra i en gräslig stöt. Men
här blef hastigheten åtta hundra sextiofem gånger större än
jernvägstågens, ty de tillryggalägga endast hundra
kilometer i timmen.
Natten mellan den 13 och 14 juli täckte
kometen nästan hela himlahvalfvet, och med blotta ögat urskiljde
man hvirflar af eld hvälfvande kring en axel, som bildade
vinkel mot den vertikala. Det såg ut, som om en hel här af
meteorer råkat i brand och bombarderat hvarandra med
väldiga blixtar. Den flammande stjernan tycktes rotera
omkring sig sjelf och sargas af invärtes smärtor, som om
den varit ett lefvande väsen. Ofantliga kaskader af eld
slungades fram ur flere härdar, somliga grönaktiga, andra
blodröda, andra strålande med silfverhvit glans. Det var
tydligt, att solljuset verkade på de hvirflande ångorna,
för(125)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
