Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 3. Fåfänglighet, förgänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
dande samhällsklassens intellektuella sjelfmord, utan kunde
riktas på eröfringen af nya naturkrafter och ett ständigt
civilisatoriskt arbete. Oförmärkt hade den menskliga
personligheten förvandlats och förädlats.
Nästan alla menniskor voro nu intelligenta. Leende
paminde de sig sina förfäders barnaålder, de tider, då hvar
och en sökte "bli någonting:” deputerad, senator,
akademiker, prefekt, general, kommendör af en orden o. s. v. och
kämpade så feberaktigt för att svinga sig upp till en tom
skenställning. +De hade slutligen förstått, att lyckan ligger
i hjertats och intelligensens utveckling, att studium och .
forskning gifva sinnet dess ädlaste tillfredsställelse, att
kärleken är hjertats sol, att lifvet är kort och dess yttre
skal ingalunda värdt något djupare intresse, och alla voro
lyckliga i andlig frihet, utan att bekymra sig om den lycka,
.som ej är guld, fast den glimmar.
Qvinnorna hade utvecklat sig till den fullkomliga
skönheten med sin förfinade växt, så olik den grekiska bredden,
sin hy af genomskinlig hvithet, sin drömmande blick, sitt
långa silkeslena hår, ej längre brunt eller blondt som förr,
ty de olika nyanserna hade sammansmält i en rödaktig
cendréfärg, glänsande i den nedgående solens skiftningar;
forntidens djuriska käkar hade försvunnit och idealiserats
till en liten fin mun, och då man såg dess behagfulla
småleenden och den glänsande perlraden infattadt i rosenrödt,
kunde man ej fatta, att forntidens älskare med brinnande
kyssar böljt den tidens qvinnomunnar med deras djuriska
tänder, hvaraf man ännu kunde se exemplar i de
etnografiska muséerna. Det tycktes verkligen ha uppstått en
alldeles ny menniskoras, storartadt öfverlägsen den, som gifvit
oss Aristoteles, Kepler, Victor Hugo, Phryne, Diane de
Poitiers eller Pauline Borghese.
Tack vare fysiologiens, helso.ärans och antiseptiens,
det allmänna välståndets och intelligensens ofantligt höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
