Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - 5. Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
afsedda apparaterna länge lemnats utan vård och underhåll,
ty de siste tjenarne (en särskild ras, härstammande från
forntidens apor och liksom menniskoslägtet kroppsligen
ombildad i enlighet med lefnadsvilkorens försämrande) hade
äfven fallit offer för vattnets gradvisa minskning. Hon
gled ned i det parfymerade vattnet, vred upp en
kommutator, som ännu transporterade den elektriska kraften från
de isfria strömmarne i jordens inre, och hon tycktes för ett
ögonblick i en vederqvickande hvila glömma bort Ödets
hotande dom. Om en närgången åskådare betraktat henne,
då hon på en yppig matta af egendomlig väfnad och
mönster började ordna sitt mattröda hår framför den höga
spegeln, skulle han ha sett hennes anlete lysas upp af ett
småleende, som bevisade, att hon i den stunden glömt sin
hemska belägenhet. TI ett annat rum återfann hon de
näringskällor, som alla dagar förut gifvit henne den
nödvändiga födan i form af extrakt ur vatten, luft, växter och
frukter, som automatiskt odlades i växthusen.
Allt detta gick som ett uppdraget urverk. Sedan flere
tusen år hade allt menniskornas snille nästan utseslutande
riktats på kampen mot ödets lagar. Man hade tvingat det
sista vattnet att cirkulera i underjordiska kanaler, dit man
äfven tvingat solvärmen att nedtränga. Man hade
dresserat de sista djurslagen för att af dem göra viljelösa tjenare
vid maskinerna, och de sista växterna hade tvingats att till
det yttersta utveckla sina närande krafter. Man hade
slutligen kommit derhän, att man kunde lefva af så godt som
ingenting, ty hvarje nyupptäckt näringssubstans kunde helt
och hållet assimileras. Kroppen indrog allt i sitt
blodsystem, och inelfvorna, som för länge sedan blifvit onyttiga,
hade nästan försvunnit. De sista städerna voro soliga
växthus, dit alla för näringen nödvändiga vattensubstanser
samiades och tjenstgjorde i naturens forna produkter. Men
under århundradenas lopp hade det blifvit allt svårare att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
