Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - Epilog. Efter jordelifvets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPILOG.
Efter jordelifvets slut.
Då svor engelen vid hans namn, som
lefver i århundradenas århundraden, att
hädanefter ej skulle vara någon tid.
"Uppenbarelseboken X, 6.
Jorden var död. De öfriga planeterna hade gått under
den ena efter den andra. Solen var slocknad. Men
stjernorna strålade beständigt; det fans alltid solar och verldar.
I den omätliga evigheten är tiden, som i och för sig är
någonting relativt, beroende af hvarje särskild verld och till
och med i hvarje enskild verld begränsad af dess varelsers
personliga förnimmelser. Hvarje verldsklot uppmäter sitt
eget lif. Jordens år äro ej lika med dem på Neptunus. Ett
Neptuniår motsvarar 164 af våra och är ej längre än vårt i
förhållande till det absoluta. Det finner intet mått
gemensamt för tiden och evigheten. I den tomma rymden
existe- rar tiden ej; man befinner sig der hvarken i ett visst
århundrade eller ett visst år; men der finnes dock möjligheten af
en tid, som kunde skapas genom ankomsten af en
kringrullande himlakropp.
Utan en periodisk rörelse kan man ej ha förmmmelse
af någon som helst tid.
Jorden existerade ej längre. Hvarken jorden eller dess
himmelska granne den lilla ön Mars eller Venus” vackra klot
eller Jupiters Kkolossala rike eller Saturni sällsamma verld
(227)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
