Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Om tio millioner år - Epilog. Efter jordelifvets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Före jordens tillvaro, under en hel evighet, har det
funnits solar och verldar, menskligheter lefvande och
verkande såsom vi i dag. De lefde sålunda i rymden under
millioner och millioner år, och vår jord fanns ej till. Det
forna universum var ej mindre lysande än vårt eget. Efter
oss skall det blifva såsom före oss, vårt tidskede har ingen
betydelse.
Om vi granska jordens förflutna historia, kunna vi till
en början gå tillbaka till de uråldiga tider, då vår planet
strålade i rymden, sjelf en sol; vi se henne senare under
den period, då hon, lik Jupiter eller Saturnus, var insvept i
en tät atmosfer uppfyld af varma ångor, och vi kunna följa
henne i alla hennes utvecklingsstadier ända till den
menskliga perioden. Vi ha också nyss sett, att då dess värme
blifvit helt och hållet skingrad, dess vatten absorberadt, då
vattenångan i dess atmosfer försvunnit och denna atmosfer
sjelf i mer eller mindre grad absorberats af planeten, vår
jord måste te sig ungefär som de stora månöknarne i
teleskopet, med de olikheter i den jordiska naturen, som
förorsakats af dess elements inverkan, dess sista geografiska
omdaningar, dess sista uttorkade floder och haf. Ett
planetkadaver, en död och ishöljd jord. Hon gömmer dock ännu
i sitt sköte en till det sista sparad kraft, hennes kretsrörelse
kring solen; om denna kraft omsattes i värme genom
rörelsens afstannande, skulle denna värme vara tillräcklig för
för att smälta hela jordgloben, försätta en del af den i ånga
och skänka jorden en ny tillvaro, men blott för ett
ögonblick, ty om denna kretsrörelse omkring solen upphörde,
skulle jorden störta ned i solen och förlora sin egen existens.
Om den plötsligt stannade, skulle den i rak linie och med
växande hastighet störta mot solen och efter 65 dagar sam
mansmälta med henne. Om hon hejdades gradvis, skulle
:hon falla i spiralformig bana och efter längre tid uppgå i
centralstjernan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
