Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. De två stora bildhuggarne Vatten och Is
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är visserligen sant, att åtskilliga af
jordens största ojemnheter, de höga bergen och vissa
högländta landmassor, som resa sig högt öfver
hafsytan, hafva förorsakats genom jordbäfningar och
jordskred. Om dessa skola vi dock icke nu tala,
utan lemna dem å sido såsom de der höra till
grofsysslorna på gården till bildhuggarverkstaden. Men
när dessa stora massor en gång väl äro i ordning
för vattnet att taga i tu med, då beror också allt
det återstående, de spetsiga kanterna och de mjuka
sluttningarna, som så betydligt bidraga till
landskapets skönhet, på vatten och is; och det är
derför jag kallat dem bildhuggare.
Gör en fotvandring genom ett landskap eller
lägg märke till landskapet, då du far derigenom
på jernvägen. Du färdas backe upp och backe
ned, genom smala, branta pass, uthuggna i den
hårda klippan, eller genom vilda hålvägar, uppför
hvilkas sidor du knappast kan klättra. Och så
kommer du till gräsbevuxna sluttningar och till
jemna slätter, öfver hvilka du har milsvid utsigt
utan att upptäcka en enda backe; eller om du
kommer till hafsstranden, kan du få krypa ned i
hålor och grottor eller längs efter långa mörka
gångar, som leda från en vik till en annan. Dessa
branter, dalar, pass, hålvägar, sluttningar, slätter,
hålor, grottor och klippstränder äro allesammans
utgräfda af hafvet. Dag efter dag och år efter
år — äfven om under hela tiden alltsammans
förefaller oss vara sig alldeles likt — håller den
oförtrutne bildhuggaren på och nöter bort några sandkorn
här, en bit af ett utskjutande hörn der, en större
massa på ett tredje ställe, till dess han ger
landskapet dess egendomliga karaktär, på samma sätt som
den verklige bildhuggaren ger uttryck åt sin bildstod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
