Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. En gullvifvas lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fuktiga våren kommer och de beställsamma små
solvågorna tränga sig ned i jorden, väcka dessa upp
växtämnet och sätta nytt lif i det. De jaga
småpartiklarna, som utgöra ämnet i dess kropp, fram
och tillbaka och drifva dem att leta reda på andra
småpartiklar att förena sig med.
Men dessa nya partiklar kunna icke komma
in genom roten, ty någon sådan har icke fröet; ej
heller genom bladen, ty dessa hafva ännu icke vuxit
fram; och derför måste växtämnet i början nöja
sig med det förråd af föda, som finnes samladt i
de tjocka hjertbladen, med hvilka det är försedt.
Här finner det stärkelse, oljor, socker och andra
ämnen, kallade albuminoider; — det sega ämne,
som du märker i hvetekornen, när du tuggar dem,
Fig. 37. Saftceller 1 en apelsinklyft.
är en af albuminoiderna. Denna föda är alldeles
färdig för växtämnet att begagna, och det
uppsuger den och utbildar sig till en späd planta med
små rötter i ena ändan och ett växande skott med
blad i den andra.
Men på hvad sätt växer det? Hvad är det,
som gör det större och större? För att få svaret
härpå måste du undersöka något som du lätt kan
skaffa dig — en apelsinklyft. Om du tager bort
skalet derifrån, kan du på insidan se en mängd
utdragna, genomskinliga påsar, fulla af saft. Dessa
kalla vi celler, och alla växters och djurs kött
består af celler, som likna dessa, ehuru af olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
