- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 /
14

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det industriella arbetet förenklas med kinematograf och kronometer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

experimentella resultaten av undersökningarna klara, upprättade han
tabeller, i vilka man lätt kan finna lösningen för varje särskilt fall, det
må gälla en fräs eller en svarv, en borr eller en gängmaskin. I stället
for att som hittills lita på arbetarens skicklighet och förstånd säger
kronometermannen endast: "Sätt så och så stor fart, använd verktyget på det
och det sättet, gör den eller den rörelsen. I stället for att göra tre
kugghjul i timmen kommer du att göra trettio på samma tid och utan att bli
mera trött." Metoden medför sålunda ansenligt ökad prestation och
följaktligen också ökad lön.

For övrigt var det icke i går man kom på idén att mäta en arbetares
rörelser för att bestämma värdet på hans arbete. Ar 1885 hade Marey
uppfunnit sin kronofotografering och kunde därigenom analysera
människans rörelser närmast vid gång, hopp och språng. Han utsträckte sedan
sin grafiska metod till att omfatta även studiet av yrkesrörelserna, och
han fann ett sätt att t. ex. fotografiskt uppteckna arbetet som utfördes
vid varje dragning med en hyvel eller en såg. Marey var dock illa
utrustad och använde blott en i sekunder indelad kronometer, och det var
en av hans lärjungar, Frank B. Gilbreth, förunnat att fortsätta Mareys
arbeten och använda kinematografen för att närmare studera rörelserna
inom olika yrken. Han kinematograferar en skicklig arbetare som
arbetar i raskt tempo, och för att med fullkomlig noggrannhet bestämma
elementarrörelsernas tidslängd fotograferar han på samma gång som mannen
en nål, vilken vandrar fram över en skala och anger bråkdelar av en
sekund.

Taylor och Gilbreth använde sig vid studiet av rörelserna av ett
förfaringssätt som länge brukats i industrien för att bestämma lönerna. Låt
oss antaga att man noga vill ha reda på den tid som åtgår för att
framställa ett nytt järnföremål. En verkmästare iakttar med tidtagaren, vilken
tid arbetaren behöver for att åstadkomma den ifrågavarande biten. Man
får på det sättet en approximativ siffra som ar tillräcklig i praktiken,
och man lämnar samtidigt arbetaren en viss frihet att utföra saken.
Taylor går längre. I stället för att mäta den sammanlagda tiden som åtgår
för att utföra ett givet arbete, sönderdelar han den i nyttiga
elementarrörelser, som kronometeras var för sig och som sammanlagda utgöra den
verkligt använda tiden, efter vilken arbetaren skall betalas. Man
åstadkommer därigenom en anmärkningsvärd besparing i arbetstiden, förutsatt
dock att man endast tar i betraktande rena handarbeten.

Gilbreth använde sålunda kinematografen för att rensa ut onyttiga
rörelser. För att kunna undersöka rörelsens olika faser i deras
ordningsföljd placerar han bredvid arbetaren
ett kontrollur, vars visare går ett varv runt tavlan på tio sekunder; tavlan
är själv delad i tusendels minuter. Bilden av denna kronometer, som
alltid synes bredvid arbetaren, tilllåter att på en 1/2000 minut när
uppskatta tidsskillnaden mellan två på varandra följande bilder. Ingenjören
undersöker filmremsan under lupp eller i mikroskop för att avlägsna de
onödiga och onyttiga rörelserna och så mycket som möjligt förenkla
fabrikationen. Därpå tar han en serie kinematografiska bilder av de
metodiskt fulländade operationerna och visar denna på duken som förebild
för lärlingar eller nyanställda.

Fore dessa kinematografiska studier satte arbetarna upp en
flätningsmaskin på 37 1/2 minut och numera behöva de blott 8 1/2 minut för samma
arbete. Hur har man lyckats åstadkomma en så storartad besparing?
Förr bar en hantlangare fram de olika styckena som hörde till maskinen och
lade dem på ett bord nära montören, vilken plockade ut dem det ena
efter det andra. När Gilbreth hade studerat de överflödiga rörelserna i
kinematografen uttänkte han en anordning för att undvika dem och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1918/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free