Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verkar kolsyran gynnsamt på växternas utveckling?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Växterna behöva för sitt uppehälle tio kemiska element som de taga ur
luften och jorden. Av dessa äro syre och kol, vilka växten absorberar genom
bladen i form av kolsyra, de viktigaste, ty de bilda grundvalen for dess
organiska substans. Kolsyran är sålunda ett livselement för växten, och det
vore intressant att se om en rikligare tillförsel av kolsyra skulle inverka
gynnsamt på dess utveckling.
I normal luft finns det blott 0,03 % kolsyra, d. v. s. en kubikmeter luft
innehåller 300 kubikcentimeter. Om man beräknar hur mycket kol som
ingår i denna mängd kolsyra finner man 0,160 gram. Nu innehåller ett
träd av 2 500 kg torrvikt cirka l 250 kg kol. För att utvinna hela denna
kolmängd måste trädet sålunda draga ut kolsyran ur cirka sex millioner
kubikmeter luft. Skulle man då icke kunna hjälpa växten genom att
tillföra den kolsyra i rikligare mängd? Försök i den vägen ha gjorts av en
trädgårdsmästare W. Berköwski; han utgick från den tanken att om
gödsling av jorden kan ha ett så gynnsamt inflytande på växterna där jorden är
mager, så borde gödsling av luften d. v. s. tillförsel av kolsyra inverka
på samma fördelaktiga sätt.
Han gjorde jämförande försök med växter som voro inneslutna i
glaslådor, varigenom största möjliga belysning åstadkoms. I en låda infördes
ett extra tillskott av kolsyra, i den andra fanns blott vanlig luft. Som
kolsyrekälla användes en vanlig i handeln förekommande ståltub med
flytande kolsyra. För att släppa in kolsyran i apparaten, vilket icke kunde
ske direkt genom ett rör, använde han sig av följande anordning. Från
behållaren ledde en kautschukslang genom glaslådans botten till en
behållare som rymde exakt 2 liter. Behållaren var nedtill försedd med en
lucka som kunde öppnas med ett snöre och upptill fanns ett ljus, vars
veke just befann sig i nivå med behållarens kant. Nedanför behållaren
fanns en propeller som kunde försättas i hastig rotation. Själva lådan
rymmer en kubikmeter luft, och om man till denna vill sätta 2 liter
kolsyra sa stänger man luckan på behållaren, tänder ljuset och sluter dörren
till glaslådan. Därpå öppnar man ventilen till kolsyratuben en smula så
att behållaren fylles med kolsyra på 10 à 15 sekunder. Att behållaren
blivit full synes därav att ljuset slocknar. Därpå sättes propellern i gång
och luckan öppnas genom att man drar i snöret; kolsyran blandas nu
intimt med luften. Kolsyra tillfördes två gånger om dagen, och de båda
lådorna fingo stå under för övrigt exakt likartade betingelser såväl i
avseende på belysning som temperatur. Till försöken användes växter som
voro lika kraftiga, och jorden var omsorgsfullt blandad och avvägd. Den
innehöll närsalter och vattnades tid efter annan med en närsalthaltig
vattenlösning. Den enda olägenheten var att växterna i den icke
behandlade lådan voro avstängda från luftens kolsyra så länge lådan var sluten.
Resultatet av försöken var att de växter (bönor) som utsattes för kolsyra
blevo svagare än de som växte i normal luft. Den 24 mars sattes
bönorna och den 19 april blommade sju bönor i den icke behandlade lådan.
Följande dag blommade nio i den som blivit behandlad med kolsyra.
Tydligen hade dessa fått för mycket kolsyra. Om kolsyremängden
minskades till en liter om dagen blevo de bättre, men aldrig vare sig
kraftigare eller vackrare än de andra. Berkowski drar av sina försök den
slutsatsen att kolsyra i större mängd icke verkar välgörande på växterna
utan att den snarare såsom ett gift försvagar dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
