Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 100 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sprängämnenas verkningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När det på detta sätt behandlade bomullskrutet brännes i en kanon
antändes samtidigt dess yttre och inre yta av en tändsats. Förbränningen
i det inre förstorar mer och mer hålens diameter ända tills biten i sin helhet
brunnit upp. Man förstår att avsikten med hålen är att göra förbränningen
jämnare och hastigare. Genom denna form på krutet bibehåller man bättre
trycket konstant bakom projektilen under dess färd genom kanonröret,
och man kan ladda med starkare krutsorter vilka åstadkomma proportionellt svagare tryck.
Det skulle i själva verket vara omöjligt att i grova kanoner använda ett
rökfritt rent nitrocellulosakrut om stängerna icke vore genomborrade.

När man avfyrar en kanon av grov kaliber åtgår det en femtiondels eller sextiondels
sekund mellan krutladdningens fullständiga antändning och det ögonblick projektilen
lämnar mynningen. På denna tid hinna krutstängerna förbrinna till 1,6 meters längd.
Följaktligen är förbränningshastigheten eller om man så vill
explosionshastigheten för det rökfria krutet i en kanon omkring 102 millimeter i
sekunden; genom noggranna försök har man räknat ut att detonationshastigheten
för dynamit uppgår till ungefär 140 meter i sekunden. Om man jämför dessa hastigheter
med varandra finner man att de förhålla sig som 1/64 000.

Eftersom den tid, som går åt för att en projektil till en 30,5 centimeters
kanon skall passera kanonröret, blott uppgår till omkring en sextiondels
sekund, skulle sextio sådana jättekanoner placerade bredvid varandra
kunna avfyras elektriskt den ena efter den andra på så kort tid som en
klocka låter höra sitt ticktack. Vår föreställning om tidsförloppet är blott
relativ. Vi se att hur hastig krutets förbränning i en kanon än kan te sig
för våra sinnen, är den dock i själva verket ytterligt långsam i jämförelse
med de brisanta sprängämnenas detonationshastighet. Och fast detonationsvågen är
så ytterligt hastig är den dock fyra gånger långsammare än jorden på
dess bana genom rymden.

JORDENS OCH SOLENS LÄGE I FÖRHÅLLANDE TILL EXPLOSIONSVÅGEN FRÅN DEN TÄNKTA BOMBEN Då bomben, som är placerad bakom jorden, exploderar har jorden som rör sig med en fyra gånger större hastighet an explosions vågen, passerat sträckan AB. Om vidare den mellanliggande rymden liksom även solen plötsligt förvandlades till dynamit, skulle jorden fortsätta sin bana ännu under nio månader, ty så lång tid skulle det gå åt innan vågen från explosionen nådde fram till solen och bragte henne att explodera.

Om någon av de jättar, som Jupiter slog med blixten, kunde få låna av
de dödliga de åskor som gudarna helt visst hade avundats människorna och sedan i
ondskefullt uppsåt att förstöra världen placerade en dynamitbomb av
samma storlek som jorden just bakom vårt klot, skulle denna behöva
en halvtimme för att explodera; det skulle med andra ord åtgå trettio
minuter för explosionsvågen att gå de 12 750 kilometer som utgöra
jordens medeldiameter och som också är bombens diameter. Då jordens
hastighet som vi nyss sade är fyra gånger större an explosionsvågens, skulle var
jord hinna ungefär 51 000 kilometer innan den oerhörda bomben exploderade med
fruktansvärt dån.

Eftersom denna explosion äger rum i tomma rymden finns intet skäl för
att de åt alla håll utslungade bitarna skulle stanna när de icke ha något
motstånd att övervinna. Om det emellertid skulle hända att några av dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>