Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 111 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zinken, en krigets metall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Götes och Piexrous ugn, som nyligen blivit prövad i Arudyverken i
Pyrenéerna och i ett försöksverk i närheten av Grenoble, där man
arbetade med en ugn för 300 kilowatt. Blyet avlägsnas här med järn,
vilket fäller ut blyet vid 950° men icke påverkar zinksulfiden förrän vid
cirka l 200°. Sedan några år tillbaka framställes även i Sverge
elektrotermisk zink vid Trollhättan. Produktionen uppgick 1915 till 8 588 ton. Som
råvara användes till stor del svenskt zinkblände. Denna nya industri har
gjort att vårt behov av zink kunnat tillgodoses trots den stoppade
importen från utlandet.

Zinkens valsning till plåt är en mycket svår process, emedan zinken är smidig
blott inom ett visst temperaturområde, som är
ganska begränsat. Under 120° gör metallen stort motstånd mot
krossning, medan den däremot över denna temperatur hastigt
blir spröd. Vid 200° kan man stöta sönder den i mortel.

Den smälta och renade zinken gjutes i tackor eller plattor av
varierande tjocklek alltefter dimensionen på plåtarna, som man
vill erhålla.

Plattorna valsas först mellan tunga cylindrar, som drivas av ångmaskin.
De grova plåtarna skäras till bestämd vikt och införas därpå i valsverket.
När de komma ut därifrån klippas de till den i handeln gängse storleken.

MASKIN FÖR MEKANISK BESKICKNING AV RETORTERNA I EN UGN FÖR ZINKDESTILLATION M och S motorer, R reservoar for malmen, A, beskickningsapparaten.

DEGELN TILL EN ZINKUGN I EN BELGISK HYTTA R, degeln, N, förlaget.

Tjockleken på de färdiga plåtarna i marknaden varierar i allmänhet mellan
1/10 millimeter och 2,68 millimeter.

För att erhålla zinkvitt, som numera ersatt blyvitt, bränner man.
metallen i hermetiskt slutna kärl i skydd för gaserna och röken från
eldhärden. Man får på detta sätt en utomordentligt ren och vit produkt,
vars glans och finhet gör den överlägsen blyvitt.

Under namnet zinkstoft säljes också en del rester, som samlas i
reduktionsapparaterna, och bestå av zinkpulver blandat med en del oxid.
Detta preparat har fått stor användning som reduktionsmedel inom
den organiska kemien. För framställning av zinkvitt
finns det en annan fabrikationsmetod, som är känd under namnet
Wheterills metod eller den amerikanska metoden. Oxiden kommer där direkt
från zinkmalmen, som upphettas i ugnarna sedan den blivit krossad och
blandad med antracitkol. I samma man som zinken reduceras föres oxiden med
zinken och gaserna in i kamrarna. Produkten kan icke
skickas ut i handeln förrän den blivit tvättad, torkad och malen.

Metoden som är mycket mer ekonomisk an det nyssnämnda
förfaringssättet lämnar emellertid betydligt sämre produkt.
Den är nämligen förorenad av zink och damm från bränslet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>