Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 110 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zinken, en krigets metall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

användas i industrien äro Höpfners hos Brunner Mond Co och Nahnsens
i de stora Lipineverken i Schlesien. Den första metoden består i att man
låter en elektrisk ström passera en lösning av klorzink. Anoderna
äro av kol och katoderna rotera, varigenom man får en kompakt utfällning
innehållande 99,77 % extra ren zink, fri från arsenik. Man får 3 000 kilo
kalciumklorid pr ton framställd zink.

Vid Nahnsens förfarande utgöres elektrolyten av en lösning
av zinksulfat och kalciumsulfat, som man uppvärmer
till 60 °, och till vilket man sätter en viss mängd zinkstoft, vilket
fäller föroreningarna. Denna metod har dock icke uppnått en
sådan fulländning, att man kan inrangera den bland de gängse
förfaringssätten för framställning av ren zinkmetall.

Hopkins metod består i att filtrera zinkångorna, som bildas i deglarna,
innan de komma in i förlagen.

Zinkugnarnas beskickning kräver mycket arbete, och man har sökt
att spara arbetskraft genom att använda mekaniska
fyllningsanordningar, av vilken en varietet
likaledes tjänar till att tömma ugnen.

För att så länge som möjligt kvarhålla en tränad personal, som är svår
att rekrytera sträva bolag och enskilda ägare av zinkhyttor att så mycket
som möjligt förbättra de hygieniska villkoren och säkerhetsanordningarna
för sina arbetare. Fordom var arbetet i zinkverken ett av de svåraste
och dödligheten mycket stor bland personalen.

Zinkhyttearbetarna ledo speciellt av sjukdomar i andningsorganen, vilka
orsakades av damm och metallångor, som trängde ut från de gamla
ugnarna. Mera sällan var det reumatism och mag- eller tarmsjukdomar samt
olycksfall av blyförgiftning, beroende på de växlande mängderna bly i
zinkmalmerna.

ANORDNING FÖR ROSTNING AV BLÄNDET TILLHÖRANDE MALFIDANO BOLAGET I NOYELLES
GODAULT OCH AVSEDD FÖR EXTRAHERING AV ZINKEN UR FATTIGA BLYHALTIGA BLÄNDEN.

Man råder bot på dessa svara sanitära förhållanden genom att installera
ugnarna i höga, väl luftade hallar, där golv och väggar gå i ett.

Krossningen i vatten skall ske i fullkomligt vattentäta lådor, och gaser
och damm skola drivas ut med kraftiga sugar.

Askan från mufflarna får aldrig bredas ut på golvet utan skall
tagas bort i fullkomligt täckta kanaler. Siktningen och
inpackningen av zinkstoftet måste göras försiktigt.
Arbeterskor få icke användas för skötseln av ugnarna,
och de arbetare, som skola sysselsättas där måste först
undergå noggrann läkarebesiktning.

I de moderna zinkverken finnes det stora badhallar, skåp för kläderna,
matsalar. Läkare utöva ständig kontroll över arbetarnas hälsa. Dessa få
icke äta i verkstäderna och måste väl tvätta ansikte och händer före varje
måltid.

Man ser hur svår zinkens metallurgi Är enligt de metoder vi här beskrivit,
och vilkas huvudsakliga olägenhet är att de kräva sa mycket bränsle,
vilket tvingar fabrikanterna att förlägga verken långt från gruvorna i distrikt,
där de kunna få kol till billigt pris.

Man har nu försökt att på zinken tillämpa samma elektrometallurgiska
behandling som lyckats så väl med järn och stål.

Problemet är här mera invecklat på grund av att det bildas zinkångor,
vartill någon motsvarighet icke finns vid den elektriska stålframställningen.

Den enda elektriska zinkugn, som hittills tycks ha givit gott resultat är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>