Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sambandet mellan ljus och elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av C. W. OSEEN
PROFESSOR I FYSIK VID UNIVERSITETET I UPPSALA
VETENSKAPEN OCH LIVET har icke förut publicerat artiklar över teoretiska
forskningar, som sakna omedelbar tillämpning i livet-.Vi anse emellertid att det kan
Vara av intresse för våra läsare att få en orienterande överblick över de problem som
sysselsätta den moderna vetenskapen och för vilkas lösning vårt land har att utdela
Nobelprisen. Var framstående medarbetare Professor C. W. Oseen i Uppsala ger här en
framställning av de moderna teorierna över sambandet mellan ljus och elektricitet, som
utan tvivel skall intressera alla som vilja få en inblick i den moderna fysikens problem.
DEN 20 september 1889 är en av märkesdagarna i fysikens historia. Den dagen höll
Heinrich Hertz på ett tyskt naturforskarmöte i Heidelberg det föredrag: "Om sambandet
mellan ljus och elektricitet", där han först meddelade sin upptäckt av de
elektromagnetiska vågorna, de vågor, som nu äro allbekanta genom
sin användning i den trådlösa telegrafien. Den dagen föll den mur,
som dittills på kontinenten skilt läran om ljuset från läran om
elektriciteten. "Det påstående, som vars målsman jag vill framträda
för er, säger rent ut: ljuset är en elektromagnetisk företeelse,
ljuset i sig, allt ljus, solens ljus, en lågas ljus, lysmaskens ljus. Tag
bort elektriciteten från världen, och ljuset försvinner. Tag bort
den ljusbärande etern från världen och de elektriska och magnetiska
krafterna kunna icke mer genomtränga rummet" - så lyda Hertz’
ord. Det var också en annan mur, som den dagen föll, den som
skilt kontinentens fysik från Englands. Ty det var blott på
kontinenten detta påstående verkade som nytt. I England fanns en teori, den Maxwellska,
som förutsagt vad Hertz iakttagit. Efter Hertz’
upptäckt blev den Maxwellska elektricitetsläran härskande även på kontinenten.
Åter befinner sig fysiken i en vändpunkt, kanske mer betydelsefull än någon sedan
Newtons dagar. Äter står frågan om ljusets väsen
i förgrunden för intresset. En blick på den utveckling, som fört från den glada tillförsikt att gåtans lösning var funnen, som utmärker tiden
efter Hertz, till det fruktbara, löftesrika kaos, vari vi nu befinna oss, se där vad dessa rader vilja ge.
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>