Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 136 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räknemaskinen och dess användningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pascals uppfinning fullbordades och förenklades av Samuel Morland,
Poleni, Lépine, Hillerin de Boistissandeau och andra, och gjordes särskilt
praktisk av dr Roth.

I Pascals maskin och alla dess efterföljare föras talskivorna fram av ett
stift, som man håller i handen och man inställer på detta sätt talen,
siffra efter siffra genom att vrida på talskivorna. Redan 1851 kom Senilt
på idén att använda tangenter för att förenkla denna manöver. Han
byggde en maskin, som fanns exponerad på utställningen i London (1851).
Samma idé ar också tillämpad av de amerikanska uppfinnarna: Felt och Tarrant,
Burroughs och andra. I samma mån som räknandet fortgår inställa dessa
apparater talen och angiva också vid slutet av kolumnen totalsumman. De
äro dessutom försedda med tryckverk, som trycker talsumman, och lämpa
sig därför utmärkt för affärsräkning; de ha givit upphov till
kassaregistren, som nu kommit mer och mer i bruk. De flesta maskiner av detta
slag byggas hos The National Cash Register Co. i Dayton (Ohio), vilka
före kriget sysselsatte 7000 arbetare. [1]

I vissa länder verkställes också det statistiska arbetet med mekaniska
apparater, som underlätta sammanräkningen. Anda in i de senaste åren
fanns intet annat märkvärdigt i dessa statistiska beräkningar än att de gingo
oerhört långsamt. När uppgifterna anlände till vederbörande byrå sattes en
armé av tjänstemän i verksamhet, och dessa tillbringade månader, ja till och
med år med att läsa, klassificera och märka dessa papperslappar, ett arbete,
som krävde enorm tid och följaktligen ofantliga utgifter. Och dock hade
amerikanaren Hollerith redan 1911 uppfunnit en sinnrik maskin, som var
avsedd att förenkla det monotona arbetet för statistikerna i Washingtons
Census.

PASCALS ADDERINGSMASKIN SOM UPPFANNS 1652 Maskinen ser ut som en låda, i vars lock man ser fönstren där siffrorna komma till synes. Längs raden av fönster finnas hjul, med vilka man inställer siffrorna i talen som skola adderas. Genom en särskild anordning kan man också utföra subtraktioner.

Hollerith kom på idén att använda den i textilindustrien vanliga
Jacquart-anordhingen för att perforera de statistiska korten efter en viss
klassificeringsgrund. När samtliga kort blivit preparerade på detta sätt tar
maskinen hand om dem. Denna utgöres av en rörlig och en fast platta. Den fasta
plattan har lika många hål som det finns utstansningspunkter på kortet. Under
plattan och svarande mot vart och ett av hålen finnes ett vertikalt rör, som
till hälften är fyllt med kvicksilver. Genom elektriska ledningar stå alla dessa
rör i förbindelse med ett motsvarande antal räknehjul.Den rörliga plattan är försedd
med spiralfjädrar, som sluta i nålar och passa in mot hålen i den fasta plattan.
Operatören placerar det perforerade kortet på den fasta plattan och sänker
ned den rörliga plattan däröver. Vad sker då? Där nålarna träffa kartongen
tryckas de tillbaka och pressa ihop fjädrarna; på alla ställen där kortet
är utstansat går nålen däremot igenom kortet och den fasta plattan
och sticka ned i kvicksilvret i de nedanför belägna rören. Därigenom
slutes en elektrisk ström, som för fram räknehjuen ett steg. Med en
enkel tryckning på en hävarm registrerar man sålunda alla uppgifter på
kortet och adderar dem på deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>