Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Man kan framkalla utveckling av djurens ägg medels konstgjord befruktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av J. RUNNSTRÖM
FIL. DR. DOCENT VID STOCKHOLMS HÖGSKOLA
DEFRUKTNINGEN BESTAR i en sammansmältning av den hanliga
och den honliga könscellen. Det var först sedan den mikroskopiska
tekniken utbildats, som man lyckades närmare studera denna process. Fig.
1 framställer befruktningen av ett sjöborreägg. Man ser hur
sädescellen sammansmälter med ägget och därefter vandrar in mot äggets
centrum (Fig. 1 b-d). Härvid uppträder omkring bakre delen av
sädeskroppen en strålning i äggets protoplasma. Man anser, att
denna strålning utgår från ett litet korn, centrosomen, som sädescellen
medför vid sitt inträngande i ägget. Samtidigt som sädeskroppen
framtränger mot äggets centrum föres även äggkärnan mot detta. De
båda kärnorna lägga sig tätt emot varandra (Fig. 1 e). Härmed är
befruktningen fullbordad och utvecklingen börjar.
Ägget delar sig i två celler, därefter i 4 o. s. v.,
till dess det är uppdelat i ett stort antal celler.
Samtidigt utbildas en hålighet i äggets mitt. Celler börja
att invandra i denna (se Fig. 2 a). Därefter sker en instjälpning
av ett stort antal celler (Fig, 2 b), som bilda urtarmen (Fig. 2 c).
Genom tillväxt och utbildning av skelettet uppstår slutligen sjöborrelarven
(Fig. 2 d). Alla dessa komplicerade processer sättas tydligen i gång
genom befruktningen. Om denna ej inträder, förblir ägget i normala fall
odelat och faller efter ej så lång tid fullständigt sönder.
Hur kan då befruktningen sätta utvecklingen i gång. Ja, det är ett
problem som vetenskapen ännu ej uttömmande kan lösa, men vår
kunskap har högst väsentligt utvidgats och fördjupats genom de senaste
decenniernas forskning. Vi skola i denna uppsats redogöra för de
försök, som gjorts att utan befruktning, genom konstgjorda
medel, sätta utvecklingen i gång.
Först måste vi dock påpeka, att det såväl i djursöm växtriket finnas
former, som även i naturligt tillstånd kunna utveckla sig utan
befruktning. Man talar i dessa fall om jungfrulig alstring eller, som
konsttermen lyder, partenogenes. Det bekantaste exemplet
är väl biet. Hos detta kunna redan de obefruktade äggen
utvecklas; ur dessa uppstå märkvärdigt nog endast
hanar. Befruktas äggen däremot bildas honor. Hos
mindre kräftdjur omväxla en del partogenetiska generationer
med sådana som bestå av både hanar och honor. Slutligen finnes det ett
litet antal djur och växtarter, där fortplantningen endast sker genom
partenogenes.
R. Hertwig lyckades genom tillsats av små mängder
stryknin till havsvattnet få obefruktade sjöborreägg
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
