Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Man kan framkalla utveckling av djurens ägg medels konstgjord befruktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som har 50 % större salthalt an normalt.
Om man behandlar röda blodkroppar av en art med serum, som man
tagit från en annan ej alltför närbesläktad, skall man finna, att
blodkropparna avge sitt färgämne. Det artfrämmande blodet måtte alltså
skada blodkropparnas ytskikt. Framkallar det också membranbildning hos
sjöborreägget? Ja, så är i själva verket fallet Loeb satte serum av kanin,
svin, oxe o. s. v. till havsvattnet: överallt visade det sig, att
avlyftningen av membranen inträder. Men längre gick utvecklingen ej, om man
icke efterbehandlade äggen med det koncentrerade havsvattnet. Robertson
har fullföljt dessa Loebs undersökningar och t. o. m. genom diverse
manipulationer isolerat en substans ur blodet som ar verksam. Några
hållpunkter på den isolerade substansens kemiska sammansättning har
han dock ej. Likaså lyckades Robertson ur extrakt av sädesceller isolera
en substans som framkallar membranbildning.
Om man till sjöborreägg i havsvatten sätter stora mängder av
sädesceller t. ex. från en mask, kan membranbildning inträda. Denna process
är alltså, som man säger, ej specifik; det fordras ej nödvändigtvis den
egna artens sädesceller för att framkalla membranbildningen hos ägget.
Loeb anser att det i sädescellerna finnes ett ämne, som verkar upplösande på
äggets ytskikt. Detta ämne träder i verksamhet så fort sädescellen berör
äggets yta. Ämnet i fråga är tämligen likartat hos olika arters sädesceller, och
det finnes även i blod. För att vidare utveckling skall äga rum fordras
emellertid - vi tala nu om normal befruktning - att sädescellen skall
tillhöra samma art som ägget eller möjligen en annan men närstående art.
Det andra momentet i befruktningen är alltså mer specifikt än det första.
Sjöborreägget har blivit det klassiska materialet för experimentell
partenogenes. Liknande försök ha emellertid även gjorts med ägg från ett
antal andra ryggradslösa djur. Det skulle ha föga intresse att här
närmare gå in på dessa försök, emedan huvudresultaten äro desamma som
vid försöken på sjöborreägg. Märkligt är dock att behandlingen med en
syra i en hel del fall är nog för att utlösa hela utvecklingsprocessen.
Detta är t. ex. fallet med en del sjöstjärne- och ringmaskägg. Hos dessa
är alltså ej efterbehandlingen med det saltare havsvattnet nödvändig.
Av stort intresse äro däremot de försök man anställt å grodägg. Bataillon
behandlade obefruktade ägg med saltlösningar. Efter en sådan behandling
sattes i en del fall utvecklingen i gång, men snart inträdde efter en
oregelbunden klyvning sönderfall av äggen.
Genom en egendomlig tillfällighet fann Bataillon en metod att framkalla
partenogenes hos grodägget, en metod, som hör till det mest underbara på
detta område. Bataillon sökte befrukta grodägg med sädesceller av
vattenödla. Han fann, att därvid utvecklingen sätts i gång utan att
sädescellen helt intränger i ägget. Den endast borrar sig in i ytskiktet.
Bataillon kom då på den glänsande iden att pröva, om han kunde nå
samma effekt genom att helt enkelt göra ett litet stick med en ytterst fin
glas- eller platinanål i äggets ytskikt. Så visade sig i själva verket vara fallet.
Efter 4 timmar började klyvningen, som dock endast hos 1/5 av de
behandlade äggen förlöpte normalt.
Bataillon har funnit att, om fullständig utveckling skall ernås,
nålspetsen måste vara fuktad med blod. Detta låter ju som de gamla
alkemisternas trollkonster i modern upplaga. Betydelsen av detta
egendomliga förhållande ligger enligt Bataillon
däri, att en inympning av blodkroppar sätter igång bildningen av
kärnsubstans och härigenom kärn- och celldelningen. Vi kunna ej här närmare
gå in på denna Bataillons hypotes, allrahelst som en senare forskare,
Herlant, givit en annan och som det synes klarare framställning av
ympningens betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
