Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saltet under världskriget - Magnetisk utforskning av luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reservoarer som successivt genomlöpas av vattnet; en del av reservoarerna
tjänstgöra som avdunstningsbassänger, under det andra äro avsedda för saltets
avsättning. Avdunstningsbassängerna äro indelade i två grupper, nämligen en yttre
som direkt mottager matningsvattnet som har en täthet av 8° B., och en inre, dit
man sänder vattnet från den yttre; slutligen for man över det i
avsättningsbassängerna när det fått en täthet av 24 grader. De olika
underavdelningarna äro indelade i rum där marken sluttar svagt så att man kan
låta vattnet rinna från den ena bassängen till den andra genom
förbindelsekanaler. Små jordvallar förstärkta med plankor skilja dammarna åt.
Enbart genom nivådifferenserna hos satinens olika partier kan man
sålunda få vattnet som införes i de högst belägna delarna att så småningom
rinna ned till de lägst belägna.
För att få upp havsvattnet i de översta bassängerna använder man
sig av tidvattnet, och där sådant icke förekommer, såsom i Medelhavet, av
pumpar. Saltet avsattes mellan 25 och 30°; över denna punkt börja
magnesiumsulfat och magnesiumklorid att utkristallisera samtidigt med
klornatrium. Avsättningsdammarna mottaga sålunda vatten av 25°, vilket
ständigt förnyas, medan det redan delvis utfällda vattnet ledes bort till de
sista bassängerna, där de avsätta ett mindre rent salt, som man ofta måste
raffinera for att kunna använda. Saltet uppsamlas vid slutet av kampanjen,
då saltavsättningen letts på ovan omtalat sätt under hela den vackra
årstiden. Uppsamlingen sker med platta spadar som äro fasta vid långa starka
skaft.
Det uppsamlade saltet utlägges i högar kring saltgårdarna. Det kan
då avdroppa långsamt, och efter några dagar samlar man ihop det i större
högar, som innehålla flera tusen kubikmeter och ha form av ett
triangulärt prisma.
Salinerna övervakas av saltarbetare som se till att vattnet rinner fram på
rätt sätt. I allmänhet fordras en arbetare för 20 hektar saltgård under
kampanjen som vid Medelhavet räcker från februari till slutet av
september. Saltet som kommer från Medelhavssalinerna är mycket vitt
under det saltgårdarna vid Atlanten lämna ett grått salt, vilket beror på
inblandning av främmande ämnen, speciellt lera. Produkterna därifrån
äro följaktligen mindre uppskattade än de förra. På en del ställen vid
Atlanten renar man saltet genom att upplösa det i sött vatten. Man
avdunstar lösningen i rektangulära plåtugnar, som upphettas med kol. Man
får då finfint salt, som man tar ut allt efter som det bildas, eller
medelgroft eller groft salt som man tar ut endast en gång om dygnet eller en
gång vartannat dygn.
Dr L. A. Bauer har fäst uppmärksamheten på ett nytt fält för
undersökningar, som utan tvivel kommer att vara av stor nytta för flygarnas
praktiska behov. Det gäller en magnetisk undersökning av luften lik dem
som redan gjorts över de magnetiska förhållandena till lands och sjöss.
Resultaten av en dylik undersökning kan bli till gagn för varje flygare som
styr efter kompass. Undersökningar över förändringarna i jordens
magnetiska fält med höjden företogs 1804 i ballong av Gay Lussac och Biot
och femtio år senare av Glaisher. Dr Bauer anser emellertid att de
observationer man nu har icke äro tillräckligt fina, och han hoppas att ett
icke-magnetiskt luftskepp utrustat med nödvändiga instrument för utredande
av luftens magnetiska förhållanden skall sändas ut för att göra
undersökningar liknande dem som gjorts på haven av det icke-magnetiska
fartyget Carnegie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
