Vetenskapen och livet / Årgång III: 1918 / 340 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stålets kvalitet förbättras genom tillsats av olika specialmetaller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

användas till att bearbeta hårda metaller i borrar, svarvar, fräsar, hyvlar
etc. innehåller en viss mängd Wolfram, som i små mängder märkbart ökar
dess hållfasthet och mekaniska motståndskraft. Man framställer likaledes
fjädrar och konstgjorda magneter av Wolframstål, vilket genom tillsatsen
av Wolfram får en mycket finkornig och jämn struktur efter härdning i
vatten och olja.

Wolfram sänker stålets smältpunkt,
men man måste se till att kolhalten är lägre än 0,85 % för att undvika
bräcklighet; denna ger sig tillkänna när man har 0,2 % kol i en metall
innehållande 0 till 10 % Wolfram. Kvaliteten på extra rapidstål ökas genom
att man inför mycket små mängder krom eller molybden.

RÄLSKORSNING FÖR SPÅRVAGNAR
Detta material är utfört av manganstål, som erbjuder stor säkerhet för brott.

Wolfram är en metall som huvudsakligen förekommer i mineralet
wolframit; detta är ett järn- och manganwolframat, som säljes i handeln i
anrikat skick och innehåller 60 till 70 % wolframsyra. Metallen upptäcktes
1761 av Scheele i scheelit som är kalciumwolframat innehållande 80 % wolframsyra.

Man inför Wolfram i stålet i form av metallpulver eller wolframjärn,
vars halt växlar mellan 70 och 85 % och som numera fabriceras i elektrisk
ugn. De viktigaste wolframfyndigheterna bearbetas i Portugal,
Argentina, Australien och Brasilien. Wolfram är ofta förenat med tenn och
molybden. Den största olägenheten med Wolfram är dess höga pris, ty
den kostade före kriget nära 3 000 kr tonnet och visade tendens att stiga,
trots att produktionen 1913 uppgick till 10000 ton.

Det förhåller sig på samma sätt med molybden som 1911 gällde 21
kr kilot, då totalproduktionen knappt uppgick till 200 ton. Genom att
införa 0 till 15 % molybden i stål innehållande antingen 0,2 % eller 0,8 %
kol ökar man märkbart dess smidighet, hållfasthet vid brytning och
elasticitet. Molybdenens vikt är 1/4 av Wolframs, men trots detta är
molybdenjärnet som erhålles i elektrisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>