Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ögats intryck av fixstjärnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Irradiationens väsen ser jag i likhet med J. Plateau däri, att om
ljusstyrkan är intensiv inom det effektiva bildområdet, får man en
förnimmelse, som om vissa grannelement, som närmast omkanta den
effektiva bilden, också vore effektivt belysta, ehuru de i verkligheten icke
äro det. Detta subjektiva utökande av näthinnebilden har troligen sin
förklaring i en anatomisk sammankoppling av de enskilda näthinneelementen
till smärre grupper. Stark retning av ett gruppelement leder till
en förnimmelse lik den, som uppkommer genom samtidig retning
av flere element i samma grupp. Detta antagande har i våra dagar
blivit sannolikt genom S. Ramôn y Cajals histologiska
undersökningar av nervförbindelserna inuti näthinnan.
Irradiationsfenomenet följer i varje fall vanliga nervfysiologiska lagar
därutinnan, att det blir mera utbrett vid en stark än vid en svag ljusretning.
En punktformig ljuskälla, t. ex. en fixstjärna, synes oss
alltså under för övrigt lika förhållan den vara större, ju mer ljus den
sänder in i vårt öga på tidsenheten, och detta dels därför, att det effektiva
bildområdet inom vissa gränser växer med ljusmängden, dels därför att
irradiationen också gör det. Vad man betecknar som stjärnstorlekar
är sålunda egentligen uttryck för relativa stjärnljusstyrkor.
De för blotta ögat synliga stjärnorna indelades av Hipparchos (c:a
150 år före Kr.) i 6 storleksgrader. Indelningen var ju utan tvivel
godtycklig, vad antalet grader beträffar, ty ögat kan, om det är övat, helt
visst urskilja många fler storleksgrader. Hipparchos’ indelning har
emellertid med vissa modifikationer bibehållit sig som en stomme för
stjärnornas storleksindelning ända fram till våra dagar och den har
under tiden utökats med en lång följd av storleksgrader, som först bli
synliga med instrumentella hjälpmedel: kikare och teleskop Stjärnorna av 6:te
storleksgraden ligga straxt ovanför tröskeln för skönjbarhet med
blotta ögat och synas för övrigt under sådana förhållanden endast
om observationsbetingelserna äro särdeles gynnsamma. På dessa
stjärnor kan man sålunda pröva sitt ljussinne. Några sådana finnas exempelvis i
det trapezoidformade område, vars hörn markeras av de fyra bakre
stjärnorna i Karlavagnen. Däremot finnas i detta fält enligt den största
auktoriteten i fråga om visuell uppskattning av stjärnstorlekar nämligen Argelander inga
stjärnor, som äro större än av 6:te storleksgraden. Varje närmast högre
storleksgrad är enligt den fotometriska normalskalan 2,5 gånger ljusstarkare
än den närmast lägre.
 |
| GENOMSKÄRNING AV MÄNNISKOÖGAT a, främre kammaren; plk, kristallinsen; h, hornhinnan; e, synnerven; ii, regnbågshinnan; p, pupillen; f, det centrala parti av näthinnan som icke innehåller stavar utan endast tappar. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
