Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 7 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ögats intryck av fixstjärnorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

COBLENTZ’ APPARAT FÖR TERMOELEKTRISK MÄTNING AV STJÄRNORNAS STRÅLNING
Dessa delikata försök utfördes med hjälp av Crossley-reflektorn vid Lick-observatoriet i Californien 1914.
Apparaten består av vacuum-termoelement av vismut-vismuttenn eller vismut-platina inneslutna i lådan
B, som är fäst vid den optiska apparaten L, innehållande prisma och lins, medels skruvarna r, s; i
metallbehållaren A finns en absorptionscell med vatten. Röret som går ut åt höger från apparaten består av
kvartsglas och innehåller längst till höger metalliskt kalcium. Detta användes för att utsuga de sista
resterna av gasen ur apparaten, som pumpats lufttom genom kranen. Vid svag rödglödgning absorberar
kalcium de återstående gaserna. De båda svarta fläckarna till vänster om kranen utgöras av metalliskt
kalcium, som destillerat över vid rörets upphettning. Stjärnstrålningens inverkan på termoelementet
mätes medels en känslig galvanometer.


människoöga kan uppfatta vid den totalbelysning och bakgrund, som
en stjärnklar vinternatt himmel erbjuder. Coblentz fann
totalstrålningen från polstjärnan, som är en stjärna av 2:dra storleksgraden,
utgöra 2x10^-12, d. v. s. två billiondels
gramkalori per kvadratcentimeter vid jordytan och per minut. Ur detta
observations värde har jag beräknat, huru stor totalstrålningen till ögat är
från en stjärna av 6:te storleksgraden, som alltså är nätt och jämnt
skönjbar för ögat. Antar man, att pupillarean är 0,5 kvadratcentimeter samt
att ljuset från stjärnan behöver inverka 2 sekunder på ögat, beräknas
den motsvarande totalstrålningen till
(0,5x2x10^-12)/(30x(2,5)⁴ = 8,5x10^-16
d. v. s. ej fullt en tusenbilliondels gramkalori.

Det är också möjligt under vissa förutsättningar att beräkna, huru
stor enbart den synliga strålningen är från en stjärna av 6:te
storleksgraden och att uttrycka denna strålning i belysningsenheter. Vid denna
omräkning har jag begagnat mig av Knut Ångströms värde på
totalstrålning och ljuseffekt hos Hefner-normallampan och vidare antagit,
att stjärnans strålning i likhet med solstrålningen är till 38/100 synlig
för ögat. Med dessa förutsättningar kommer man på grund av Coblentz’
mätning till det resultatet, att ögat förmår uppfatta med centrum av
näthinnan ljuset från en stjärna, när belysningen från densamma på
platsen för ögat uppgår till 1,57x10^-9,
d. v. s. i runt tal en och en halv milliarddels meterlux.

Denna känslighet gäller som nämnt centrum av näthinnan. Utanför är
känsligheten för vitt eller övervägande vitt ljus ännu något större
hos det vid mörker vanda ögat. Att så är, bevisar följande observation,
som vem som hälst med normalt ljussinne utrustad kan göra efter.
En halvmulen vinter- eller höstkväll,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>