Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 83 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En okänd stjärna har uppstått på himlen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Av G. BIGOURDAN

PROFESSOR VID OBSERVATORIET I PARIS.

VÄRLDSKRIGETS stora händelser gjorde att ett himmelskt fenomen, som i vanliga
fall skulle ha tilldragit sig allmänhetens livliga intresse, gick nästan
ouppmärksammat förbi: en ny strålande stjärna
uppträdde nämligen helt oväntat på himlen.

Vad betyder den? Det veta vi icke, ty vetenskapen har icke givit något svar på
den frågan; men angående själva fenomenet kan hon lämna några upplysningar, som
säkert skola intressera Vetenskapen och Livets läsare.

Jag tror att de flesta känna till att vissa stjärnor icke alltid äro
lika klara, eller med andra ord att de ibland lysa starkare, ibland
svagare. Man kallar dem av denna anledning variabla stjärnor.
Genom att taga fotografien till hjälp i astronomien har man
under de senaste åren funnit allt flera stjärnor av detta slag, så
att man för närvarande känner cirka 5.000.

I allmänhet minskas glansen hos dessa stjärnor gradvis, den passerar ett minimum
av ljusstyrka och ökas därpå åter så småningom, uppnår ett maximum och avtager
på nytt. Den tid som skiljer ett maximum från närmast kommande maximum eller ett
minimum från nästa minimum är vad man kallar den variabla stjärnans period.

Perioden växlar från den ena stjärnan till den andra och detta inom ganska vidsträckta
gränser; man känner stjärnor där den icke är mer än sex timmar, och andra där den
uppgår till flera år.

FIG. l - SOLEN MED SINA FLÄCKAR SEDD I EN ASTRONOMISK KIKARE.

Men vissa variabla stjärnor visa i sina växlingar en helt annan karaktär: på en
kort stund bli de mycket klara och uppnå nästan plötsligt en
utomordentlig glans så att alla kunna lägga märke till dem; därpå avtaga de
antingen oändligt tills de fullkomligt försvunnit, eller också
förbliva de nästan oföränderliga med en vanligtvis svag glans, så att de icke längre
kunna iakttagas utan kikare. På grund av detta plötsliga uppblossande kallar man
dem nya stjärnor, eller mera vetenskapligt
temporärt variabla stjärnor.

Det är icke först i våra dagar man lagt märke till nya stjärnor, ty Plinius omtalar
att det just var uppkomsten av en sådan stjärna, 150 år före Kristus, som
föranledde Hipparkos, grekernas störste astronom, att räkna och bestämma stjärnornas
läge på himlen, vilket gav upphov till den äldsta av våra stjärnkataloger.
Sedan mer än tvåtusen år tillbaka känner man sålunda till stjärnor med väx-
lande glans, temporärt variabla stjärnor. Men vår kännedom om
de periodiskt variabla stjärnorna är mycket yngre, ty den går tillbaka icke
fullt tre hundra år och den klargjordes icke förrän så
småningom efter 1638 à propos en stjärna i stjärnbilden Valen, som redan betecknats
med den grekiska bokstaven o (omikron) och som först togs för en ny stjärna.. De
successiva uppflamningarna förvånade mycket den tidens astronomer, och stjärnani
fick det namn den bibehållit allt sedan dess, Mira Ceti, den underbara i Valen.

Medeltidens krönikor och diverse uppteckningar ha bevarat minnet av uppflammande
nya stjärnor. Efter astronomiens renässans under 1500-talet har man antecknat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>