Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 132 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SVERIGES CELLULOSAINDUSTRI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturligtvis allt framgent behövdes till virke och vedbrand eller kolades för
järnverken. Samtidigt härmed se vi hur ingeniörema tämja våra vattenfall och
omforma deras kraft till elektrisk energi, som bekvämt kan ledas över stora avstånd.

Man kan påstå att det är kulturvärldens ständigt ökade pappersbehov, som
framtvingat vad närmast faller under benämningen cellulusaindustrier, d. v. s. en
dels mekanisk, dels kemisk bearbetning av barrträdens ved i avsikt att därav
göra papper.

I forna dagar gjordes så gott som allt papper i Europas kulturstater av lump.
När denna råvara icke längre ville räcka till, särskilt för tidningarnas
växande förbrukning, tvangs man i mitten av 1880-talet att på allvar upptaga frågan
om vedens användbarhet som råmaterial för pappersfiber. Isolerade rön i
uppmuntrande riktning förelågo redan från 1750-talet, men många praktiska svårigheter
måste övervinnas, innan en livskraftig industri kunde skapas på deras grundval.

Skall ett stycke trä förvandlas till papper måste veden tydligen i första rummet
sönderdelas i fibrer, fina nog att sedan åter kunna sammanfiltas.
För att nå detta mål kan man framgå efter två skilda vägar. Antingen sönderraspas
veden rent mekaniskt mot slipstenar till s. k. slipmassa eller ock upplöses
sambandet mellan vedfibrerna, jfr nedan, med kemiska
medel. I senare fallet får man kemisk massa.

FIG. l - STYCKE AV EN TALLSTAM, UTVISANDE VEDENS INRE BYGGNAD m1, märg; i, årsringar; h, hartsgångar; c, kambiet; m, märgstrålar; b, bark.

Det första sättet är enklast och blev också det,som tidigast kom till
användning. Dess upphovsman, en tysk arbetare vid namn Keller, framställde 1844
för första gången ett papper av slipmassa, till en tredjedel uppblandad med lump.
Än i dag måste slipmassan blandas med något annat, mer långfibrigt material,
som kan filta hop den, ty själv består den på grund av framställningssättet
av mycket korta fibrer.

Mekanisk massa är ju intet annat än fint fördelad ved. Det kan därför vara lämpligt
att här anföra det viktigaste om vedens byggnad ochjbeskaffenhet för att vi
skola inse att slipmassan utom sin kortfibrighet och den
därav betingade dåliga hållfastheten hos av dylik massa berett papper också har en
del andra olägenheter. För många ändamål måste den därför trots sin större
prisbillighet ersättas av kemiskt beredd massa.

FIG 2 - STYCKE AV TRAKEID MED RINGPORER OCH ENKLA PORER (STARKT FÖRSTORAD)

I fig. l se vi ett stycke barrved 6 gånger förstorad. Veden består av en massa
mikroskopiska, långsträckta små rum eller celler, som på grund av
sin egendomliga byggnad kallas ringportrakeider, se fig. 2. I
kärnveden äro de döda och fyllda med luft, men i ytveden hysa
de ännu ett delvis levande innehåll av litet äggvita, ^näringssafter och stundom fett.
Granved består sålunda av

58 % cellulosa I cellväggarna
14 % andra kolhydrater -"-
29 % lignin (vedämne) -"-
Trpt 96 %

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>