Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 158 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefonering utan tråd och med tråd på långa distanser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dess andra passage genom spiralerna 3¹,
laddar den på nytt kondensatorerna i motsatt riktning för att oscillera ännu flera
gånger tills ledarnas normala motstånd och
framför allt avbrottet a² nedsatt dess
energi alltför mycket. I detta ögonblick behövs ett tillskott i ström för att avbrottet
skall kunna överskridas. Alla dessa oscillationer försiggå emellertid med sådan
hastighet (man räknar över en million pr sekund) att de upphört innan spänningen som
generatorn lämnar växlat tecken och sålunda hunnit lämna den oscillerande
strömmen det tillskott den behöver för att fortbestå.

Med andra ord, om tusen gnistor springa över pr sekund, är var och en av dem
skild från den följande genom ett tidsintervall lika med en tusendels
sekund (om man antar - vilket icke är exakt - att gnistan icke har
någon varaktighet), och varje gnista följes av ett visst antal
oscillationer som med sin utomordentliga hastighet endast räcka till exempel
en hundratusendels sekund (i vårt exempel, som vi nyss anförde, antogo vi att det
uppstod tio oscillationer och att deras frekvens var en million pr sekund).

Det är klart att under sådana förhållanden varje oscillationsserie är skild från den
följande genom ett vilointervall lika med en nittionio hundratusendels sekund.
Figur 6 visar mycket åskådligt hur man skall uppfatta det nu sagda.

Innan vi gå vidare måste vi påpeka, att en elektrisk ledning aldrig kan bli
utgångspunkt för oscillationer om den icke äger
kapacitet och självinduktion; den förra motsvarar
nämligen införandet av en eller flera kondensatorer i ledningen, den senare
införandet av en eller flera självinduktionsrullar.

FIG. 8 Då en elektrisk ljusbåge är insatt i grenledning till en strömbana med kapacitet och induktans blir en del av strömbanan säte för högfrekventa oscillerande strömmar som äro så att säga oavbrutna och följaktligen väl lämpa sig för den trådlösa överföringen av talet.

I det system för vågalstring som vi nyss beskrivit och som kallas gnistsystem
motsvarar varje avbrott i dielektrikum a² ett
kolv- eller hammarslag i de försök vi omtalade i början av vår artikel, med den
skillnaden dock att dessa avbrott ständigt ändra riktning och sålunda motsvara
vibrationer och icke enkla impulser.

Vid första anblicken kan det förefalla som om man blott skulle behöva förena
en vanlig mikrofon med den trådlösa avsändningsstationens ström och en
telefon med mottagningsstationens för att kunna överföra människorösten medels
elektriska vågor. Om man gör så kan man i telefonen höra vissa musikaliska ljud som
utsändas utan alltför stora växlingar i tonaliteten och vilka sålunda ge
upphov till svängningar med låg frekvens och nästan likformig amplitud. I sådant fall
komma nämligen vilointervallen, som skilja de efter varandra följande
vågorna, att icke synnerligen kännbart störa ett troget återgivande av
den utsända tonen. Men det blir en helt annan sak att på ett fulländat sätt
överföra ordet eller sången med alla dess nyanser. Om vi med
A (fig. 7) återgiva växlingarna i amplitud,
som motsvara ljudsvängningarna i ett visst uttalat ord, och med B vågserierna som
utsändas av en gnistgenerator se vi i C hur
det mot ordet svarande ljudet skäres itu och mottagas i telefonen. Det är tydligt
att ordet under sådana förhållanden icke kan uppfattas tydligt.

Härav framgår fullt klart att det enda som hindrar överföringen av det talade ordet
är den tysta zon, som markerar intervallet mellan två varandra följande vågor. Man
måste sålunda antingen minska denna intervall, så att man kan se bort ifrån den eller
också, vilket är att föredraga, helt och hållet upphäva den och åstadkomma vågor utan
avbrott i kontinuiteten, d. v. s. kontinuerliga vågor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>