Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 218 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Illusionen pä teatern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig själv och sålunda få ännu en rörelse till de övriga.

Numera låter man också själva dekorationen spela en roll. Uppenbarelser stå
alltid på repertoaren. Att inför åskådarens ögon upprulla en sovande persons
drömmar är klassisk scenkonst. Härtill använder man ett ganska enkelt
förfaringssätt. Om platsen där handlingen skall utspelas är en
interiör, en skog eller en allmän plats, så är dekorationen i fonden målad på
metallduk, genom vars maskor åskådaren kan se. Så länge ramp och takramper äro
tända hänger en svart ridå bakom metallduken; ögat ser endast dekorationens
målning; men skruva ned rampen, drag hastigt upp ridån och lys upp fonden
bakom metallduken, vad händer då? Blicken hejdas icke längre av detaljerna som
äro målade på den nu mörka dekorationen, utan den går igenom maskorna och
ser föremål och personer som äro där bakom och nu starkt belysta. Så
går man till väga i första akten av »Faust» , då den gamle doktorn,
som manat fram de djävulska krafterna, ser den milda Margaretas ljusa gestalt
uppenbara sig mitt bland retorter och deglar i hans laboratorium. För att synen skall
försvinna, för att Margareta skall gå bort ur Fausts bländade blick behöver man blott
släcka ljusen som upplysa skådespelerskan bakom dekorationen och i stället tända
rampljusen. Så snart den svarta ridån gått ned återfår metallduken i fonden sitt förra
utseende: murar, deglar, retorter, uppstoppade ormar och fåglar synas åter på sina
gamla platser.

ÅSKAN SLÅR NED Bräderna, som hållas uppe av repen, få hastigt falla ned på varandra. De ge samma torra smäll som när åskan slår ned i närheten.

Med trä, målad duk, tyllridåer av olika färg och några elektriska
lampor har man lyckats återgiva scener som verkligen
tyckas röra sig utan att dock någon dekoration förändrar
plats. Vi skola här omtala ett exempel, som genom sin
originalitet och sin effekt säkert kommer att inta en
plats i teatermaskineriets historia. Det var på
Chatelet-teatern i Paris. Man skulle iscensätta ett stort
utstyrselstycke, där det gällde att återge en postångare som
anlände en dimmig natt. Ankomsten verkställdes icke
tvärs över scenen, så att man lät en dekoration
föreställande postångaren glida in på scenen, utan en face,
så att ångaren tycktes komma utifrån öppna havet rakt
emot åskådaren. Det var att leka med svårigheterna; här behövdes både
maskinistens och dekorationsmålarens sinnrikhet. Över hela scenfonden hängde en
duk föreställande havshorisonten och natten återgavs med månsken. Framför
duken var ångarens f or skepp, vars ventiler och signallyktor voro
upplysta transparent med elektriska lampor. Framför
fonden och förskeppet gingo en följd av sex eller
sju grå tyllridåer ned från takfrisen ända till golvet. Scenen ligger i halvmörker,
varigenom man otydligt skönjer första planet, vågbrytaren, som bildar inloppet
till hamnen, mot vilken fartyget styr;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>