- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 /
232

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man mätt ljudets hastighet vid olika tidpunkter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan Clichy och Achéres. Vi skola i korthet sammanfatta de viktigaste resultaten av
dessa anmärkningsvärda försök.

Den del av rörledningen som experimentatorerna använde mätte tre kilometer i
längd och omkring 3 meter i diameter. Vid vardera ytteränden var ledningen sluten
av en tegelstensmur försedd med öppningar
tillräckligt stora för att man skulle kunna sätta in registreringsinstrumenten i dem
samt ett manhål för att man skulle kunna komma in i det inre. Man åstadkom
ljuden medels en flöjt, en kontrabas, en violoncell, en kornett, en klocka och en
visselpipa. Chefen för republikanska gardets musikkår, då Mr Parés, jämte flera artister
deltogo i vetenskapsmännens försök.

illustration placeholder

INNAN MR BACON SÄNKTE NED KLOCKAN SLOG HAN PÅ DEN MED EN HAMMARE FÖR ATT

FÖRSÄTTA DEN I SVÄNGNINGAR OCH FÅ ETT LJUD AV BESTÄMD STYRKA

Ljudvågorna överfördes av vattnet till mottagningsstationen, där en medhjälpare tog emot

dem i en lur. (Se figuren på nästa sida.)


Egendomligt nog kunde Violle och Vautier nu, tvärt emot vad som var fallet i Grenoble,
iakttaga att ljudet bevarade sina akustiska egenskaper på långa avstånd. Medan i
ledningen vid Grenoble ett starkt musikaliskt ljud knappast kunde uppfattas med
hörseln längre än 6 kilometer och membranen inregistrerade det ännu efter 25 kilometer
med reflexioner kunde man däremot i Argenteuil tydligt höra det ännu efter sju reflexioner
och sedan det gått över 23 kilometer.

De observerade förövrigt ett annat kuriöst fenomen, nämligen att grundtonen och de
harmoniska övertonerna skildes åt under ljudets framskridning. Med andra ord,
låt oss antaga att ett ljud gick ut från stationen i Argenteuil, av vars inre vi visat
en fotografi på sidan 230; i föreliggande fall utsändes ljudet av en stor orgelpipa
på trettiotvå fot uppställd vid sidan av baracken. Ljudet gick till Cormeilles,
reflekterades, återvände till avgångsstationen, där man först märkte
grundtonen och sedan ett visst antal harmoniska
övertoner som följde varandra med korta men fullt märkbara mellanrum från den
högsta tonen till den lägsta. Dessa reflekterade ljud gå åter ut för att fullborda
samma bana, men de harmoniska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1919/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free