Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 233 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man mätt ljudets hastighet vid olika tidpunkter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

övertonerna slockna under vägen och endast grundtonen återvände till Argenteuil, där
man ännu kunde höra den efter två eller tre nya lopp, men mer och mer försvagad.
Instrumentets inflytande visar sig också på ett mycket tydligt sätt. Sålunda
återkomma den stora orgelns beslöjade flöjttoner ensamma, under det violoncellens
rika klangfulla toner återvända med ett mäktigt följer av övertoner. Men om man
endast tar hänsyn till de utsända grundtonerna finner man att de visa stora olik-
heter i avseende på banans längd innan de bli ohörbara. En stor pipa på sexton
fot ger en ton som återkastas fyra gånger; en pipa på åtta fot återvänder endast tre
gånger för de låga tonerna och två gånger för de höga. Med trumpeter och kornetter
kunde man endast konstatera att toner från g till e återkommo men ingenting
däröver! Den lilla flöjtens höga toner bli hastigt svaga: efter 3.000 eller 1.800 meter,
alltefter tonens höjd, hör örat blott ett ljud utan musikalisk klang som 200 meter
längre bort förklingar totalt.

MR BACONS HÖRLUR FÖR ATT UPPFÅNGA LJUDVÅGORNA Med hjälp av luren kan medhjälparen uppfånga ljudet och uppfatta varifrån svängningarna i vattnet komma.

Det lägsta ljudet som Violle och Vautier studerade gick 23 kilometer med sju
reflexioner och det högsta endast 1.800 meter utan reflexioner. Innan ljudet dör
bort undergår det en förändring i klang. Vad beträffar olika hastighet för höga och
låga ljud kan örat ensamt icke uppfatta en sådan, ehuru det är sannolikt att höga
ljud gå fortare än låga. Bestämt kan sägas att ljudet går fram med samma
hastighet i fria luften som i rörledningar på jordytan eller under densamma.

Saken förhåller sig alldeles på samma sätt som vågorna i en vätska, vilka bildas
regelbundet, skrida framåt, splittras sönder och ge upphov till skum. Söderfallet
tycks gå så mycket fortare, ju kortare period vågen har och ju starkare den är.
Man vet ju att en modererad basröst är den bästa talrösten, och att viskningar
höras på långt håll till stort förfång för indiskreta personer. Den klassiska
jämförelsen mellan luftvågor och de cirkulära vågor som bildas på en vattenyta när man
kastar en sten i vattnet är riktig och mycket mera träffande än fysikerna först anade.

Framemot 1905 gjorde den engelske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>