Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 253 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elektrisk uppvärmning för leksaksångpannor.

På leksaksmaskiner för barn kan man värma ångpannan elektriskt och sålunda
slippa ifrån den fara och det obehag spritlamporna föra med sig. I en
särskild öppning i pannan inför man en liten järnten som isoleras från
ångpannans väggar, t.ex. genom ett glasrör. Fogen måste dock tätas så att ingen
ånga går ut den vägen. Järntenen står genom en ledare i förbindelse med en
elektrisk strömkälla på 110 volt (växelström eller likström).
Strömmen bör helst slutas medels en strömbrytare av något slag.
Den passerar genom vattnet i kitteln, vilket blivit försatt med en smula vanligt salt för
att bli bättre ledande, och går ut genomen ledning som lämpligen kan
börja i ångpannans metallvägg. Genom motståndet som vattnet gör mot
strömmens passage upphettas det på några minuter och råkar
i kokning, varvid ledigt frambringas så mycket ånga att maskinen hålles
igång.

VATTNET I DENNA LEKSAKSANGPANNA VÄRMES ELEKTRISKT PÅ ETT MYCKET ENKELT SÄTT En liten stång av järn A står ned i vattnet, som är försatt med en smula salt; i B är stången isolerad från pannan, så att ingen ånga kan komma ut där. Stången ingår i strömbanan, som tages från en vanlig belysningsledning; strömmen går ut genom ångpannan medels tråden C.

Smält metall transporterad på järnväg.

Vid stålfabrikationen måste man som bekant
använda smält järn; men järnet kan icke alltid framställas i omedelbart grannskap av
konverterna; det kan till och med hända attm asugnarna ligga ganska långt från de
egentliga stålverken liksom från gjuterierna, där
man gjuter järnet eller stålet i stänger och
tackor. Det är kort sagt nödvändigt att kunna transportera den smälta metallen från
en plats till en annan. På en liten sträcka kan transporten ske medels traverser eller
kranar, men då det blir fråga om längre avstånd måste man ta till vagnar som gå på räls.

Vår fotografi visar en sådan vagn av ganska o vanliga dimensioner som icke
blivit byggd för en sträcka på några hundra meter, utan för en järnväg på
nära 20 kilometer. Vagnen är monterad på boggies och uppbär en vagga, på vilken
skänken med den smälta metallen vilar på två tappar. För att fördröja
avsvalningen har skänken dubbla väggar, mellan vilka finns ett
värmeisolerande material. Man kan manövrera skänken medels två öglor i dess övre kant
och vid dess botten finns en krämpa, så att man kan stjälpa den och tömma ut innehållet.

PÅ DENNA VAGN KAN MAN TRANSPORTERA SMÄLT METALL PÅ JÄRNVÄGEN MED SNÄLLTÅGSFART OCH UTAN ATT FÖRLORA MYCKET VÄRME

Tunga plåtar manövreras utan möda.

Att flytta stora plåtar och särskilt att transportera dem från valsmaskinerna till
skärmaskinerna, borrarna etc. är ingen lätt sak. De skrymmande och tunga plåtarna äro
svåra att handtera, och för att kunna flytta dem i verkstäderna, där de
olika verktygsmaskinerna stå ganska långt
från varandra, har man varit tvungen att vidtaga särskilda anordningar. Emellertid
har ingen av de försökta lösningarna lyckats till full belåtenhet, lika litet som den vi
visa här, men den förtjänar att omnämnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>