- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 /
297

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LUFTFOTQGRAFIENS FRAMSTEG

297

Stereoskopiska bilder.

När två fotografier tagas på
lämpligt avstånd, 500 meter till
exempel om bilderna tagas ver-
tikalt på 4.000 meters höjd med
ett objektiv på 0,52 m. bränn-
vidd, kan man medels det på
de båda bilderna gemensamma
partiet sammansätta ett stereo-
skopiskt par, som med den mest
åskådliga klarhet framhäver alla
rörelser och all relief i terrängen
på ett överdrivet sätt.

Genom stereoskopet har man
lyckats avslöja skickligt gjorda
camouflage och lägga i dagen
en mängd detaljer, som annars
skulle ha passerat fullkomligt
obemärkta.

Stereoskopfotografien är icke
blott av intresse för vertikalt
tagna bilder; den ger också myc-
ket värdefulla upplysningar om
rörelsen i terrängen på ett vid-
sträckt område, då man använ-
der panoramafotografier tagna
med nästan horisontal inställ-
ning, men avståndet mellan två
bilder motsvarar omkring hundra meter,
eller endast några sekunder, och det är då
nästan omöjligt att använda annat än en
enda apparat, ty man får icke tid att föra
undan den första plåten och göra den andra
i ordning. Man har kringgått denna svårig-
het genom att sammanfoga två apparater,
som man avtrycker successivt med önskad
mellantid (se fotografien härovan).

Det kan aldrig bli tal om att samtidigt
avtrycka de båda tvillingapparaterna som
man gör vid vanlig stereoskopfotografe-
ring, eftersom varje relief intryck försvin-
ner utanför ett visst avstånd, som är så
mycket kortare ju närmare objektiven stå
varandra, omkring tjugo meter, då objekti-
ven äro på ögonens avstånd.

Användningar i topografien.

En luftfotografi kan, hur värdefull den
än är som kartografiskt dokument, dock
aldrig sammansmälta med en karta, även om
den utföres på en fullt horisontell plåt, vil-

TVÅ HOPKOPPLADE FRANSKA APPARATER 13X18 MED
0,26 M. BRÄNNVIDD

Denna anordning användes för att taga stereoskopiska panorama-
bilder. De båda apparaterna avtryckas med några sekunders mel-
lanrum; det skulle vara mycket svårt att kunna taga två bilder
så tätt efter varandra med en enda apparat.

ket ännu aldrig kunnat med visshet garan-
teras: de högsta partierna i terrängen åter-
givas i större skala och glida på basen i
det de utbreda sig från fotografiens mitt (en
följd av den koniska projektionen); om man
sålunda antar att en meridian t. ex. blivit
materialiserad i en kuperad terräng, så
kommer linjen som på kartan är rak att
på luftfotografien bli vågformig. Dessa
vågor gå i motsatt riktning på två fotogra-
fier som tagits på olika sidor om den ifråga-
varande linjen, och om dessa båda bilder
sammansättas komma de att uppvisa luckor
(de högsta punkterna på sammanbindnings-
linjen) och dubbla punkter (de lägsta
punkterna). Bildernas deformation, som är
beroende på ridåslutaren och den atmosf äri-
ska brytningen, osäkerheten om aeroplanets
läge i det ögonblick bilden togs, tvivel
om värdet på huvuddistansen (avståndet
mellan optiska centrum och plåten) och
om huvudpunktens läge (skärningspunk-
tens mellan perdendikeln från optiska
centrum och plåten) i fråga om apparater

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1919/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free