Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULA FEBERNS GÅTA LÖST
13
sin förmåga att smitta länge efter det att
<de själva infekterats. Hittills har mig
veterligt endast ett fall inträffat i trakten väster
om Amerika, nämligen i oktober 1911 i
Honolulu. Någon epidemi uppkom ej, men
man får ett livligt intryck av
myndigheternas farhågor, när man hör, att 150.000
bananträd höggos ned, emedan man
fruktade att gula febermyggornas larver skulle
kunna utvecklas i de
små vattensamlingar,
som bildas mellan
bladskaftets bas och
stammen. Så mycket mera
betydelseft^rt är det
därför, att man funnit
utvägar att bekämpa
sjukdomen.
Men den mänskliga
forskarandan nöjde sig
ej härmed, ville ej vila
på sina lagrar, förrän
själva smittobäraren
upptäckts. Redan den
amerikanska gula feber
kommissionen uttalade
den åsikten, att det
sannolikt ej var fråga om
någon bakterie utan ett
spordjur tillhörande
släktet Spirochaeta. Man
visste därjämte, att
smittoämnet endast
under de tre första
dagarna efter sjukdomens
utbrott fanns i de
periferiska delarna av
blodkärlssystemet, ty
myggor, som efter denna tid bita febersjuka,
kunna ej sprida sjukdomen.
Trots talrika undersökningar lyckades
man emellertid under många år ej komma
ett steg vidare. Engelsmännen hade under
flera år en gula feberkommission i
Väst-afrika, där sjukdomen uppträder endemiskt
i Lågos, Nigeria m. fi. ställen. Ännu så sent
som i 915 kommer denna kommission,
efter att först ha diskuterat en hypotes, att
en mikroorganism, kallad Paraplasma
flavi-genum vore sjukdomsorsaken, till den
slutsatsen, att intet skäl föreligger för
antagandet, att de i gula feberpatienternas blod
funna kroppar, som beskrivits under ovan-
FIG. 4. — LEPTOSPIRA ICTEROIDES
Det är detta lilla trådsmala filament, som är
gula feberns orsak.
stående namn, äro protozoer, samt att
sjukdomsorsaken ännu är okänd.
Det var först förlidet år, som det lyckats
japanen Noguchi vid Rodkefeller institutet
att lösa detta problem. Undersökningarna
utfördes vid gula febersjukhuset i Guayaquil
i Ecuador, där sjukdomen trots det att
befolkningen är immun, hålles vid liv genom
att icke immuna infödingar kommande från
bergstrakterna, där gula
febern är okänd, bliva
angripna.
Blod från gula
feberpatienter insprutades i
ett stort antal
försöksdjur, däribland marsvin,
vilka senare visade sig
särdeles lämpliga för
försöken. Dessutom
gjordes även särskilda
kulturer, i det att en del
blod uppblandades med
3 delar Ringers vätska,
1 del människoserum
samt 0.3 proc. neutral
agar, täcktes med ett
lager av olja, placerades
i en termostat vid 20 —
25° C. under tre dygn
och därefter
injektera-des i marsvin. Det
visade sig att när blodet
från en gul feberpatient
utan vidare insprutades
i ett marsvin så
insjuknade i allmänhet ej
detta. Noguchi anser
detta bero därpå, att
det insprutade blodet innehåller ett motgift,
som motverkar utvecklingen av sjukdomen i
marsvinet.
I den särskilt tillredda kulturen däremot,
där organismen haft tillfälle att föröka
sig utanför människans kropp, bör
antikropparnas verksamhet ha blivit väsentligt
försvagad. Det lyckades också Noguchi att
med densamma överföra gula febern på
marsvin, vilka dogo efter ett par dagar under
de för sjukdomen karaktäristiska symptomen.
I blodet, levern och njurarna av på
dylikt satt infekterade marsvin anträffades en
mikroorganism, som fick namnet Leptospira
icteroides, och genom en mängd olika för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
