Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
VETENSKAPEN OCH LIVET
sök, på vilka,* det är onödigt att här ingå,
lyckades Noguchi att leda i bevis, att det
är denna organism, som är gula feberns
orsak. Den lilla* organism, som Noguchi
lyckades upptäcka, är fullkomligt osynlig
vid genomfallande ljus, men blir synlig i
ett s. k. ultramikroskop, där bakgrunden är
mörk. Den utgör ett trådsmalt filament
4—9fj,i längd och 0,2 ^ i bredd, som i båda
ändar avsmalnar till otroligt fina spetsar.
Den rör sig under slingrande rörelser och
kan borra sig igenom fasta vävnader. Den
förökar sig genom itudelning på tvären och
tillväxer hastigt vid 37° C. Virulensen är så
stor, att av somliga kulturer en så ringa mängd
som 0,00001 ccm. var tillräcklig för att
åstadkomma en dödlig infektion i marsvinen.
Som ett ytterligare bevis för att Leptospira
är gula feberns orsak förtjänar att anföras,
att serum av patienter, som nyligen ha
överstått sjukdomen, verkar som motgift
mot infektion av gula febern på marsvin,
under det att de marsvin, som infekterades
och därefter fingo serum från en människa,
som ej haft gula febern, dogo.
Som tidigare framhållits, är den praktiska
betydelsen av denna sista upptäckt ej så
stor, emedan man redan förut visste
tillräckligt för att kunna hålla gula febern i
schack. Men den är dock en vetenskaplig
triumf av högsta rang, som bör skänka
nytt mod åt alla forskare vilka syssla med
infektionssjukdomar, vilkas orsak man ännu
ej lyckats upptäcka. Man kan väl även som
en omedelbar frukt av denna upptäckt
vänta, att förloppet av parasitens
utveckling i myggan snart skall bliva avslöjad.
Till slut må påpekas, att gula febern i
stort sett förekommer på begränsade
områden och att flera olika faktorer måste
samverka, för att den skall kunna hållas
vid liv: en feberpatient, en febermygga,
som suger patientens blod inom tre dagar
efter sjukdomens utbrott, och slutligen
en ej immun person, som myggan blir i
tillfälle att sticka efter 12 dagars förlopp.
Bortfaller en enda av dessa faktorer, så
kan sjukdomen ej spridas utan försvinner,
det ha amerikanarna till fullo visat genom
sitt utrotningskrig mot myggan i Panama.
Den tid bör under sådana förhållanden ej
vara alltför långt avlägsen, då gula febern
utrotats från jordklotet. Redan nu äro
Vera Cruz, Panama och Rio de Janeiro,
de tidigare härdarna för farsoten, befriade
därifrån och jämte dem även en mängd
mindre härdar.
Till detta resultat har säkerligen den
till följd av kriget så väsentligt minskade
immigrationen och även reduceringen av
sjöfarten mellan de olika platserna
väsentligt bidragit. Tidpunkten för att med en
gemensam kraftansträngning sopa bort gula
febern från vår jord synes därför just nu
vara mycket gynnsam. Och i själva verket
är det ingenting mindre än detta, som för
två år sedan föreslogs av »the yéllow Fever
Commissiom of The International Health
Commission ». Lyckas detta, så markerar det
en epok i hälsovårdens historia, ty även om
många sjukdomar tack vare
läkarevetenskapens framåtskridande allt mera begränsas i
sin verksamhet, så har man intetexempel på
att någon av dem utrotats från vår jord.
FÖREKOMMER DET AVVIKELSER I ÅRSTIDERNAS REGELBUNDNA GÅNG?
Nästan i alla tempererade länder har folk
sedan långa tider tillbaka trott sig finna
vissa oregelbundenheter i klimat och årstid
som komma igen år från år på ungefär
samma tider. Här i Sverige ha vi de s. k.
järnnätterna den 11 — 14 maj samt den s. k.
eftersommaren, en varm period på hösten.
I Amerika har man januaritöet eller
Squaw-vintern, indiansommaren och liknande
oregelbundenheter finnas i alla länder. Datum för
dessa avvikelser variera emellertid från land
till land. För meteorologen uppställer sig den
frågan, om de nämnda företeelserna verkligen
äro avbrott i årstidernas jämna klimatiska
gång eller om de blott äro tillfälligheter.
Professor Marvin, chefen för Förenta
Staternas Weather Bureau, har nyligen
publicerat en avhandling, i vilken han gör en
matematisk diskussion av en stor mängd
amerikanska väderleksbestämmelser och
kommer till den slutsatsen att temperaturens
årliga gång bildar en svagt krökt kurva med
sekundära maxima och minima samt
märkbara krökningspunkter, men att markerade
oregelbundenheter såsom januaritöet eller
järnnätterna icke äro regelbundet
återkommande företeelser. Sådana avvikelser kunna
visserligen uppstå i medeltalen för flera år,
men de äro då beroende på vissa stora
avvikelser under några bestämda år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
