- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
141

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STJÄRNRYMDENS OÄNDLIGHET

141

Det noggranna studiet av
eephei-derna utfördes av Shapley därför att
dessa stjärnor äro ganska vanliga i
de klotformade stjärnhoparna, som
han ägnat ett särskilt stort intresse.
De visade sig i varje stjärnhop vara
sinsemellan av nära samma
ljusstyrka, medan andra stjärnor i samma
stjärnhop kunna skilja sig från
varandra med ej mindre än 10
storleksgrader. Den noggrannast undersökta
bland dessa stjärnhopar är N:o 3 i
Messiers katalog (N. G. C. 5232)
(se fig. 8) vilken uppmättes av
Bailey. Denna innehåller ej mindre än
110 cefeider, som äro mycket nära
lika varandra i ljusstyrka och i färg.
Man torde ha rätt att därav sluta
att dessa cepheider äro varandra
mycket nära lika i avseende på volym,
temperatur och massa. På samma
sätt undersöktes andra stjärnhopar
som innehålla cepheider och deras
medelljusstyrka bestämdes; man
uteslöt därvid alltid sådana som hade
längre period än 24 timmar för att få
likformigt material. Dessa cepheider
ha i allmänhet en annan ljusstyrka
än de i Messier 3, men det är ju
naturligt att antaga att detta endast
beror på deras olikhet i avstånd.
På detta sätt kan man bestämma
de olika stjärnhoparnas relativa
avstånd och likaså det absoluta på
samma sätt som för de cepheider som
höra till vintergatans system. ,

Men det finnes också stjärnhopar
som sakna cepheider. Man fick då
tillgripa andra stjärnor. Det befanns att
att medelljusstyrkan hos de mest
lysande icke variabla stjärnorna i en
stjärnhop står i ett konstant
förhållande till cepheidernas i samma
stjärnhop ljusstyrka. Därvid visade det
sig lämpligt att utesluta några av de
mest lysande (omkring 20 procent av
stjärnorna). De starkt lysande
stjärnorna äro i medeltal 1.37
storhetsklasser (3.53 gånger) ljusstarkare än
cepheiderna i samma stjärnhop.
Således kan man på detta sätt också
uppmäta stjärnhoparnasasvståndmed
hjälp av de ljusstarkaste stjärnorna

i dem. Slutligen kan man också
bestämma avstånden genom antagande
av att alla stjärnhopar ha samma
diameter. En utförlig jämförelse av dessa
tre metoder visade Shapley att han
erhöll mycket nära lika avstånd
enligt dem alla tre. Den som var minst
iioggrann var den sist nämnda
metoden, som gav fel på bortåt 15 procent,
vilket ju ej är mycket, då
uppskattningen av storleken ej är noga på
mera än 10 procent.

Vi kunna således såsom typ
använda den bäst studerade av alla
stjärnhopar Messier 3 (se fig. 8).
Cirkeln i mitten på figuren är
tydligen mindre än stjärnhopen, dess
diameter är 65 ljusår, d. v. s. 15 gång
avståndet till Alpha Centauri och
4,100,000 gånger jordbanans radie.
Sirius skulle om solen vore i mitten
befinna sig där det svarta korset är
inritat, Hyaderna skulle ligga långt
ner på figuren. En stjärna av Sirius
ljusstyrka skulle synas lika stark som
den med en pil vid Hyaderna
antydda. En stjärna av solens
ljusstyrka skulle ej vara synlig på bilden,
först en stjärna av 6.3 gånger större
ljusstyrka skulle ha framträtt på
densamma. Där anges en hel del
variabla stjärnor genom små cirklar.
Man får härav en föreställning om
mäktigheten av de klotformade
stjärnhoparna. Dessa äro för övrigt ej
alldeles klotformiga. Stjärnorna ligga
tätast längs en viss axel, minst tätt
vinkelrätt däremot liksom i
vintergatan.

Statistiken angående de
klotformiga stjärnhoparna anges utom av
fig. 6 av följande diagram. Detta
(fig. 9) visar, att de flesta äro
belägna emellan stjärnbilderna Skytten
och Skorpionen. Deras systems
medelpunkt (antydd med ett kors) ligger
omkring 65,000 ljusår från solen.
Den närmaste ligger på ett avstånd
av 23,000 ljusår, det är Omega i
Centauren; ungefär lika nära oss
ligger N:o 47 i Tukanen, den mest
avlägsna, N. G. C. 7006 på 220,000
ljusårs avstånd. Hela systemet har en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free